… idag är det Dingos födelsedag!

Ja idag fyller vår gamling 11 år. Ingen dålig ålder för en hund, men i sinnet  är han ju fortfarande som en unghund, för att inte säga valp. Många hundar blir lite surare och vresigare med åren men Dingo är verkligen ungdomen själv, alltid glad och positiv och redo för bus och lek. Om det inte vore för de gråa stråna i ansiktet och de ibland lite stela lederna skulle man aldrig gissa på 11 år, utan kanske snarare 6-7. Jag hoppas i alla fall att Dingo har många år kvar framför sig så att vi får ha honom kvar länge till. Grattis på födelsedagen gohunden våran! =)

Andra bloggar om: Födelsedag, Dingo, Zagal’s Dingo, Belgisk Vallhund, Malinois, Hund, Hundår

Vaknade till skönsång imorse då Tobias kom in i sovrummet och sjöng ”Ja må hon leva” med paket i handen. Trots att jag sagt att han inte behövde ha något paket så hade han köpt en jättefin mp3-spelare, och det var verkligen en toppenpresent då min gamla och mycket välanvända spelare har varit trasig länge och varit svår att ladda. Mp3-spelaren är en sådan pryl (förutom datorn) som jag verkligen använder varje dag, därför blev det en mycket uppskattad födelsedagspresent.

Spelaren påminner mycket om apples Ipod i utförandet och är snygg, slimmad och väger nästan ingenting men känns ändå på grund av sitt metallhölje tålig och robust. Förutom att man kan spela upp mp3-filer stöder den också WMA och AMV och tack vare TFT färgdisplayen kan man också visa bilder i JPG, BMP och GIF-format och spela upp MPEG filmer. Dessutom slipper jag köpa lösa AAA-batterier till denna eftersom den har ett inbyggt laddningsbart Lithium ion batteri som kan laddas via eluttaget eller via datorns USB-port. En helt underbar födelsedagspresent. Tack tussebiten min!

En jätteglad nyhet jag fick idag och den bästa födelsedagspresenten var den att få höra att svärfar kommer hem från sjukhuset imorgon. En vecka har han då legat inne. Måste vara underbart att få komma hem och slippa ligga på en tråkig sjukhussal och försöka få tiden att gå. Ikväll hälsade vi på svärmor en stund och fikade lite tillsammans på en god kaka med mjuk kola. Rocky tycke nog vi var lite nesliga som kom och väckte honom mitt i kvällsvilan men han somnade om ganska snabbt igen.

Veckorna rullar ju bara förbi, just när man börjat sörja att det är måndag igen är det helt plötsligt fredag. Jag älskar den här årstiden just på grund av det, veckorna bara rasar iväg i högt tempo och kvällarna blir ljusare.  Men samtidigt som jag sitter här och njuter av helgen så tänker jag på stackars svärfar som ligger på sjukhus med hål i lungan. Han är på bättringsvägen så han kommer nog hem snart men tycker ändå synd om honom som ska ligga på sjukhus och med den stämning som brukar råda där. Huga huga för sjukhus, finns bättre ställen att befinna sig på. Vi ska fara upp dit imorgon och lämna lite kläder och tidningar så att han får något att läsa. Landstinget har ju dragit ner på tv-utrustningen så inte har han någon sådan att titta på heller. Jag skulle bli uttråkad på en kvart, men mer positiv och optimistisk människa än Stefan får man leta efter så han verkar hålla sig vid gott mod ändå trots allt.

Ikväll blir det lite Tacos och kanske en film. Har några liggande på lut så vi får se vad det blir. Trevlig helg på er alla och hoppas att det blir varmare imorgon än vad metrologerna förutspått.

Andra bloggar om: Årstider, Dygn, Ljus, Sol, Helg, Ledighet, Fredag, Fredagsmys, Film

Är det bara jag som får en känsla av vemod i kroppen då OS är över? Fyra år väntar fram till nästa OS som då går av stapeln i Sotji, Ryssland. Som liten var OS en plåga då tv:n ständigt ockuperades för allehanda OS-grenar. Hockey, Alpint och andra skidsporter fick mig att slå knut på mig själv av leda. Då kunde jag inte vänta på att det skulle ta slut, vilket det kändes som om det aldrig skulle göra. Idag är det precis tvärt om, nu får den som byter kanal mitt i damernas Curling en smäll över fingrarna, och ingen ryar högre än jag då Sverige gör ett mål mot Finland i Hockeyn. Kanske bor det en sportfåne inom oss alla djupt där inne även om alla kanske inte hunnit bekanta sig med den ännu. Tro mig, kan en sporthatare som jag väckas till sportfåne på några år kan nog vem som helst blir frälst.

Tycker att detta OS överlag varit väldigt roligt och underhållande, men tycker att Kanada gjorde ett halvtaskigt jobb med säkerheten runt spelet. Förutom den mycket tragiska och oacceptabla dödsolyckan som skedde precis i inledningen av spelen där den georgiska Nodar Kumaritashvili avled i en Bobolyckan har flera personer kommit till skada på grund av säkerhetsmissar från Kanadas sida. Nodars dödskrasch borde ha fått dem att förstå att man aldrig tummar på säkerheten, men istället tyckte jag att deras största angelägenhet var att vinna tid och pengar på att bara köra utan att säkra backar, spår och banor. Att Anja Pärson och alla i störtloppstävlingen tvingades starta utan att först få provåka banan är bara en av alla missar, men hade kunnat bli den missen som krävde dödsoffer nummer två i det här vinterolympiska spelet. Ingen borde skickas ut i en backe på ett par skidor i 115km/h utan att först få testa den med alla dess svängar och hopp.

Men det har trots dessa missar varit ett bra OS. Sverige och dess kompetenta idrottsförmågor kan nu också tillgodoräkna sig inte mindre än 11 OS-medaljer, vilket sätter Sverige på delad sjundeplats i medaljutdelningen tillsammans med Kina. Och nog är det väl häftigt att ett litet land som Sverige med 9 miljoner invånare kan mäta sig med ett land som Kina med 1,3 miljarder invånare. Vi må vara få men vi är ena envisa jäklar, det måste ni alla hålla med om.

Andra bloggar om: OS, Vinter OS, Vancouver, 2010, Olympiska Spelen, Olympiska Vinterspelen

Den här veckan rusade verkligen förbi i en väldig fart. I onsdags kändes det som måndag och idag känns det som onsdag, dagvill är bara förnamnet. Har fått det mesta gjort som jag hade planerat för veckan, förutom att stryka och hänga upp gardiner i sovrummet. Där gapar fönstren fortfarande tomma efter julplundringen i mitten på januari. Får se om jag kommer mig för att göra det i helgen eller om det blir ett nytt måste för nästa vecka. Kissekatterna har verkligen fullt återhämtat sig efter sin tur till veterinären. Skönt att de nu är steriliserade och öronmärkta i alla fall. Om bara en bra familj kunde uppenbara sig och vilja ta hand om dessa underbara små missar, men att hitta ett bra hem (med betong på bra) är inte det enklaste. Telefonen har ringt ett par gånger på de annonser vi haft ute, men de som ringt har blivit besvikna över att de är svartvita till färgen och då ska de inte ha dessa katter i alla fall. Letar de efter något som matchar soffkuddarna kan de hitta katter på annat håll. Vi är noga med var de hamnar, hem kan man finna nästan överallt men de som verkligen fattar innebörden av att vara kattägare växer inte på träd, och vi vill inte att dessa katter ska bli lämnade i rännstenen igen, då skulle ju allt vi gjort vara helt bortkastat.

Förvånas lite över dem som ringt på annonserna än så länge, är de inte läskunniga eller är de bara ignorant? I annonserna har vi skrivit ”EJ SOM INNEKATTER”, ändå har samtliga av dem som hört av sig bott i lägenhet på andra eller tredje våningen och planerat att ha dem som innekatter. Och när man vänligt men bestämt förklarat att vi inte kommer att släppa dem som innekatter har man fått en predikan om hur säkert innekatter lever. Spelar ingen roll vad någon försöker tuta i mig: katter ska inte leva inlåsta utan möjlighet att gå ut lösa utan sele och koppel. Fångar bor också säkert i sina celler men hur lyckliga är dom? Hur många människor skulle själva vilja leva inlåsta hela sitt liv utan möjligheten att själv få välja? Inte jag i alla fall.

Andra bloggar om: Katter, Katt, Omplacering, Djurskötsel, Kattägare, Innekatt, Utekatt, Frihet, Vilja

…för att steriliseras och öronmärkas. Inte våra ”egna” då som redan genomgått detta utan våra fyra jourkatter. Hjalmar och Figo var kastrerade när de kom hit men Vilja och Luva hade bara fått sin första vaccination när de flyttade hit. Så igår (torsdags)  hade vi tid för två steriliseringar och fyra öronmärkningar. Jag har varit nervös i flera dagar inför det här. Trots att jag vet att sterilisering är ett rutiningrepp för vår veterinär så satt nerverna utanpå kläderna.

Saken är den att tjejerna är så otroligt små, trots att vi räknat efter och kommit fram till att de måste vara runt 6-7 månader så ser de ut att bara vara runt 3-4 månader vilket gör att det känns ännu mer kymigt att lägga dem på operationsbordet. Men nu är det överstökat och tjejerna har hämtat sig jättebra efter ingreppen. Lite stukade blev allt deras självförtroenden direkt efter då de kom hem med tratt på huvudet och tuss i örat efter märkningen men med tanke på vad de vart med om är de vid förvånansvärt gott mod.

Värst var nästan när de skulle lyftas in i sina transportburar när vi skulle iväg. De blev livrädda alla fyra och skrek nästan som i dödsångest. Det sved till i hjärtat ordentligt, man vill ju skydda dem från allt ont och trots det känns det i det läget som om man gör precis tvärt om. Men med tanke på dagens situation och överflödet av katter och kattungar i världen så måste detta göras. Dessutom finns det så många hälsovinster för dem att vinna på denna operation: juvertumör, livmoderinflammation, njursten och leversjukdomar är bara några av dem. Dessutom minskar risken att de ska hamna i slagsmål med andra katter, skada sig eller smittas av olika parasit- och virussjukdomar och liknande eftersom de inte blir likna benägna att söka upp andra eventuellt smittade katter. För att inte tala om hur bra det är att slippa trycka i dem p-piller varje vecka.

Ja, fördelarna är många men det hindrar inte mig ifrån att gruva mig som en galning när så små ska läggas under kniven. Nu hoppas vi bara att vi hittar ett bra hem åt dessa sötnosar, ett hem där de blir älskade, ompysslade, respekterade och omskötta. Tyvärr växer inte sådana hem på träd.

Andra bloggar om: Katter, Katt, Kastrering, Sterilisering, Ingrepp, Operation, Öronmärkning, Veterinär, Djurskötsel

Huvudvärk är verkligen inte trevligt på en fläck. Den värsta sorten är såklart den värk som värker allra mest, då man blir både ljus- och ljudkänslig, ja till och med luktkänslig ibland. Men att gå och ha småstörig huvudvärk i flera dagar är inte heller särskilt trevligt. Vet inte om det beror på någon lindrig nackspärr som jag inte riktigt känner av, eller om det är bensinångorna efter skoteråkandet i vinter som retar huvudet, men småont gör det hela tiden. Visserligen har jag lite torrhosta fortfarande efter förkylningen, och varje gång jag hostar till lite nu så skorrar det till i huvudet, så kanske är de det som är problemet och retar huvudet. Hoppas i alla fall att det går över snart då det börjar bli lite drygt att gå och dras med det.

Ikväll har vi kollat på en film, ja kors i taket: mitt i veckan, det hör inte till vanligheten. Oftast blir det bara film under helgerna. Filmen hette i alla fall ”Triangle” och var en film ur skräckgenren, helt godkänd sådan. Handlar om fem personer som ger sig ut på en seglats en solig sommardag, men den blå himlen och det stilla havet byts snart ut mot oroande grå himmel och stormigt hav. Snabbt efter hamnar de i sjönöd och räddas upp ur vrakdelarna av ett tomt skepp som lägligt nog passerar. Frågan är bara om deras överlevnadschanser ökar eller minskar då de kliver på det nya fartyget. En stark 3 av 5 möjliga får man väl säga, och helt klart ett filmtips till alla er skräckfilmsentusiaster.

Andra bloggar om: Huvudvärk, Film, DVD, Skräck, Thriller, Triangle, Melissa George, Liam Hemsworth, Rachael Carpani

Idag tog vi oss en långtur på skotern. Lederna mot Mo och Rengsjö är riktigt tråkiga att åka efter nu då många skotrar åkt där och gjort lederna till knöliga puckelpister. Därför beslöt vi oss för att åka mot Söderhamn och Sandarne idag. Tankade först på E-center och åkte sedan mot Sandarne och Sjövik. Vissa bitar av lederna är lite förrädiska då det räcker med att komma 40cm ur spår för att fastna. Lederna är packade och bra men strax utanför dem  lurar djup och lömsk snö och det är lätt att komma ur spår i vissa porösa delar av lederna.

Efter enbart två fastkörningar var vi dock hos svärmor i Sjövik och där blev vi bjudna på himmelskt god äppelpaj med vaniljsås och varm choklad medans våra blöta handskar, halsdukar och mössor fick torka över ett varmt element. Fikat smakade så underbart gott efter en aningen frusen åktur i -17 grader. Efter det goda fikastoppet byltade vi på oss vår åter torra skotermundering och åkte hemåt igen. Resan till Sjövik tog ca 2 timmar och 20 minuter, inklusive en tankning och två fastkörningar. Resan hem tog bara lite drygt en timme. Hur det kunde bli sådan skillnad i åktid vet jag inte, men kanske berodde det delvis på att vi slapp stanna och torka imma ur glasögonen på vägen hem och för att vi då också visste lite bättre hur vi skulle åka.

Hur som helst så var det en helt underbar skotertur men det var lika underbart att komma hem sedan också, och att få kliva ur de lite blöta och kalla kläderna och krypa upp i soffan under filten och se en film. Nu efter några timmars vila värker armarna och låren av träningsvärk och jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att kännas imorgon, men det var det väl värt. Bäst är att ta vara på vintern när de äntligen visar sig, det är inte varje år vi har en sådan strålande vacker vinter och så mycket fin vit snö.

Andra bloggar om: Snöskoter, Skoter, Skotertur, Skoterled, Vinterdag, Snö, Träningsvärk

Ja som överskriften lyder så har jag fått lite ”positiva” resultat på de prover jag var och lämnade igår, positiva i den benämningen att allt såg bra eller tom perfekt ut. Har gruvat mig i mer eller mindre två månader nu för hur det skulle gå, men de förändringar som jag gjort i vardagen och jobbet jag lagt ner har gett utdelning och det känns helt underbart. Skönt att se att allt inte måste ta år att förändra och att allt inte måste medicineras med just mediciner. Med lite jäklar anamma och en stöttande livskamrat vid sin sida går det mesta.

Det fortsätter att falla snö, underbar vit snö som gör det vitt och fint igen. Nysnö ger en helt annan vintrig känsla än vad snö som legat i flera veckor gör. Det blir vitt på alla träd och burkar igen och så försvinner alla fula bruna snöhögar från vägarna. Det är ju lite smått kaosartat på vägarna till och från och det gäller att man håller avståndet. Rondellerna i centrum är nästan värst då det är lätt att få kast i de snö- och isknöliga svängarna, trots riktigt låg fart.

Nä det blir inte mycket bilåkande för oss i helgen. Vi ska mest ta det lugnt och njuta av ledigheten, och i vanlig ordning se en film eller så ikväll, för teven erbjuder inte mycket till underhållning. Igår kollade vi på ”ils”, en fransk film som skall utspela sig i Rumänien. Helt okej film, gillar starkt fransmännens sätt att producera och regisera filmer och i det avseendet var även denna väldigt bra. Däremot känns slutet lite avhugget, men ska det vara baserat på verkliga händelser så ska det väl sluta som det gjort på riktigt också antar jag. Ja 3 av 5 får den i alla fall. Bra film utan onödigt våld eller blod, mer rysande och fartfylld.

Andra bloggar om: Hälsa, Snö, Nysnö, Vitt, Vinter, ILS, ils, Film, Filmtips, Fransk film