Små och ganska enkla saker kan underlätta mycket. De senaste åren (kanske fem till antalet om jag räknar efter) har jag bråkat på min nuvarande och mycket gamla hålslagare som inte hålat papperen på rätt sätt. Antingen har hålen hamnat snett åt det ena eller andra hållet, eller så har den inte lyckats håla igenom den lilla lunta jag satt honom i arbete att håla. Detta har i sin tur resulterat i att pärmen med räkningar och budgetar sett ut som ett krigsfält av utstickande och snedvridna papper.

Men varför inte bara köpa sig en ny kan man ju undra, jo eftersom jag aldrig kommit ihåg att göra det. Ungefär som när man handlar mjöl, russin, jäst och ägg till lussebullarna men glömmer att fråga om saffran i kassan. Även om jag blivit påmind var och varannan vecka om att en ny hålslagare står högst på inhandlingslistan så har dess namn helt enkelt inte rent praktiskt hamnat där på listan, och så har jag glömt den igen.

Idag glömde jag inte bort det och därför fick en sprillans ny BO10 hålslagare följa med hem, efter att jag betalat den i kassan så klart. Så istället för att dra på pappersarbetet känns det nu som om jag kan se fram emot det, det och att se räkningarna i pärmen i lite bättre ordning. Är det inte konstigt att vissa ganska enkla saker kan lysa upp vardagen ibland, som en enkel svart liten hålslagare, bara man kommer ihåg att köpa den.

Andra bloggar om: Hålslag, Hålslagare, BO10

Inga kommentarer

Efter att ha varit hundägare i över 15 år har man hunnit prova en hel del hundfodermärken, de flesta märken med mediokert resultat. Att handla en säck på ICA eller annan matbutik finns inte på kartan, de fodren som säljs där bör näringsmässigt jämföras med snabbmat för människor. Men det finns även en hel del premiumfoder på marknaden som är mer eller mindre bra, och att hitta fram till ett foder som verkligen uppfyller alla de krav man har är inte alltid det enklaste.

Jag brukar vara försiktig när det kommer till att ”göra reklam” för något speciellt hundfoder. Främst eftersom att jag inte gillar att göra gratis reklam, och dels för att jag nog aldrig tidigare hittat ett foder som varit riktigt värt att göra reklam för. Men nu vill jag verkligen slå ett slag för detta fantastiska hundfoder jag hittat. Detta främst för att det verkligen känns som om jag kan stå bakom det till 100%, och dels för att det inte syns lika tydligt i butikerna som det borde göra. Många av de välkända märkena man hittar i zoobutikerna lägger ner miljarder bara på reklam och marknadsföring varje år, och detta läggs naturligtvis också på prislappen när du handlar av deras foder.

Oliver’s har kanske inte (ännu) lyckats armbåga sig in på PR-marknaden som de andra märkena gjort, ändå måste jag säga att Oliver’s ligger i en klass för sig, låååååångt över skrytmärkena i zoobutikerna. Jag skulle tro att de klarar sig bra på ”word of mouth” (nöjda kunders marknadsföring) och kommer nog så att göra. Har man sådana kvalitetssäkra produkter som Oliver’s har så når ryktet ut förr eller senare i alla fall. Se bara hur gladeligen jag helt gratis gör reklam för deras produkter.

Därför tycker jag att alla hundägare bör testa OLIVER’S:

• Innehållet motsvarar priset och långt över. De kan hundfoder och visar det genom att producera foder med kvalitativa ingredienser och ett högt innehåll av köttprotein, inte bara köttmjöl och dyl. utan också färskt kött, kyckling, ägg och lax. Sammansättningen av proteiner, vitaminer, mineraler och spårämnen stärker hundens matsmältning, leder, immunförsvar, hud och päls samt muskelmassa.

• Fodret tillverkas i Kanada istället för som många andra märken i USA. Kanada har striktare livsmedelsregler än USA (mer likt Sverige) och det gör naturligtvis att det känns tryggare att fodret tillverkas där.

• Hundarna älskar det och det gör mig inte förvånad. Man förstår direkt man öppnar en fodersäck från Oliver’s att det kommer att bli uppskattat. Hundarna äter med god aptit och slaggprodukterna (avföringen) minskar i volym. Som Oliver’s själv skriver: ”inga biprodukter, inga billiga fyllnadsmaterial, inga allergiframkallande ingredienser, inga kemiska tillsatser. Bara rena, välsmakande och riktiga ingredienser, som alla är godkända som människoföda.”

• Som om inte de första 3 skälen vore nog så har Oliver’s ett konkurrenskraftigt pris: 565:- för en 13,5 kg säck med Adult hundfoder, och i priset ingår leverans inom 2-3 arbetsdagar HEM TILL DÖRREN! Oliver’s lämnar dessutom smakgaranti på alla beställningar: Är du inte nöjd kommer de och hämtar säcken igen och du får pengarna tillbaka.

• Alla vet hur dyrt hundgodis kan vara, speciellt om man som oss föredrar ”naturgodis” som inte mosats, manglats och pressats ihop till godis med massor av utfyllnadsmedel. Tidigare handlade vi ofta torkade kostrupar, knorrar, grisöron, oxöron och komagar till hyfsade priser, tills vi hittade Oliver’s som slår allt vi tidigare handlat (både kvalitets- och prismässigt) med hästlängder.

Så prova Oliver’s till din hund om du inte redan gjort det. Du och din hund kommer inte att bli besviken! Och nej jag vare sig jobbar för eller har blivit betald av Oliver’s för att skriva detta – jag gör det helt och hållet för att jag hittat en produkt som jag och mina hundar älskar och som jag hoppas att fler ska välja att testa för sin egen och sina hundars skull.

 

Länk till OLIVER’S Hemsida

Andra bloggar om: OLIVER’S Petfood, Oliver’s, Hundmat, Hundfoder, Foder, Hundgodis, Naturgodis, Hund, Hundar, Premiumfoder, Superpremiumfoder, Reklam, Word of mouth, Nöjda kunders marknadsföring, Nöjd kund

Inga kommentarer

Jag säger äntligen men i själva verket så går veckorna otroligt fort nu tycker jag. Känns som om det är helg väldigt ofta, och det är ingen dålig känsla. Har inget speciellt inplanerat förutom lite fredagsmys med god kvällsmat och Idol på 4:an. Är svårt att sluta titta när man en gång fastnat, och det känns som om det var ett starkt startfält med deltagare i år. Kanske hinner vi med en eller fler filmer också, det vore trevligt. Har inte kollat så mycket på film på sistone eftersom utbudet har varit så tunt men just nu har vi åtminstone en eller två på G.

Inga kommentarer

Även om det ständigt finns massor att beta av på att-göra-listan så har det funnits ett par punkter där en längre tid som inte blivit åtgärdade, och det trots att de kanske är de enklaste att fixa. Mest handlar det kanske om att de inte varit högprioriterade, men igår och idag har jag fått ändan ur vagnen och bockat av några av dem. Bland annat så har det varit ett ormbo av kablar bakom akvariet i sovrummet som behövde gömmas. En glipa/springa i ”ryggen” på byrån som akvariet står på har fixats så att kablarna enkelt kan stickas in och gömmas i en låda i byrån istället för att dingla fritt från karet. Snyggt och prydligt.

Ett annat småfix var att blanda till PMDD (växtgödning) till akvarieväxterna. I zoobutiker kostar halvtaskig växtgödning en halv förmögenhet och det räcker sällan länge. Men tack vare Peter Haack på haack.se/pmdd så finns det ett enkelt och billigt alternativ som dessutom ger betydligt bättre resultat än zoo- och akvariebutikernas gödning, och det är som sagt PMDD, eller ”Poor Mans Dosing Drops” som det ibland också kallas. Värt varenda krona om man vill ha gröna och fina akvarieväxter. Det enda pilliga (vilket egentligen inte alls är så pilligt) är att blanda till näringen i fyra flaskor. Jag har valt att göra egna etiketter till flaskorna så att man enkelt ser vad som är i, och det var väl egentligen det som tog längst tid att fix.

Akvariefiskar är då personligheter i alla fall, det kan en av våra Pakistanbotior borga för. Här jobbar man hårt för att ge fiskarna en så trevlig och naturtrogen tillvaro som möjligt genom att inreda karet med växter, grottor, sand och allehanda saker. I slutändan väljer han ändå att ha sovplats bakom pumpen.

 

 

Andra bloggar om: Akvarium, Akvarieväxter, Gödning, Växtgödning, PMDD, Poor Mans Dosing Drops, Pakistanbotia

Inga kommentarer

Det har blivit en ny fluga för oss här hemma. Men istället för att tända den vanliga grillen och stå och gnugga grillgaller rent från korvrester efteråt så har vi istället köpt ett fyrpack engångsgrillar för en billig peng att grilla korven på. Så när korvgrillningslusten faller på tar vi med engångsgrillen, filt och lite tillbehör med ut på gräset och har picknick i trädgården. Jättemysigt är det och värmen från grillen håller flugor, mygg och knott borta. Hundarna verkar älska våra små picknickar på gräset och väntar tålmodigt på att få smaka en bit när husse och matte ätit klart.

I veckan som gått har vi också avverkat en hel del film, och temat har varit krigsfilmer. Det började med att vi såg The Kingdom, och sedan blev det Green Zone, Black Hawk Down, Saving Private Ryan och sist Enemy At The Gates. Samtliga filmer har vi sett förr men nu under sommaren då det kommer så dåligt med ny film så går vi igenom våra gamla igen. Ikväll blir det Flags Of Our Fathers och imorgon blir det nog Letters from Iwo Jima. De sistnämnda filmerna hör ju nästan ihop då de båda är regisserade och producerade av Clint Eastwood och skildrar samma händelse i Iwo Jima, Flags of our fathers från Amerikanernas synvinkel och Letters from Iwo Jima från Japanernas.

Andra bloggar om: Korvgrillning, Picknick, Film, Filmkväll, Krigsfilm, Flags of our fathers, Letters from Iwo Jima, Clint Eastwood

Inga kommentarer

Igår var vi till Ockelbo älgpark. Vi började prata om parken redan för ett par år sedan när vi såg skyltar om parken efter E4:an norr om Gävle, men vi har aldrig tidigare kommit oss för att åka dit. Så igår tyckte vi att det var dags att göra slag i saken och åkte som sagt och gjort dit. Jag var osäker på om man skulle få se några älgar där på närmare håll men det fick vi. Parken har ett antal hägn och mellan dem går en led/grusväg. På vissa ställen är skogen tät och lummig och det är svårt att se något annat än just träd och en och annan sten, men på vissa ställen i inhägnaderna är skogen glesare och vi hade sådan tur att de flesta älgarna befann sig i de glesare partierna.

 

I början av den ca 500-600m långa leden bakom en liten vildmarkskiosk stod Lillprisen, en tvåårig älgtjur som trots sin unga ålder redan blivit en ståtlig tjur. Lite smäckrare i kroppen än sina vuxna artfränder får man kanske säga att han är, men när han kommer fram mot staketet så är han ändå en praktfull syn. Till en början höll han sig några meter ifrån staketet tuggandes på det bladsly som skötarna utfodrat honom med, men det räckte med att en av skötarna sa ordet ”banan” för att han skulle komma lunkandes mot grinden. Med skal och chiquitamärkningen kvar slinker hela bananen in i Lillprinsens gap och blir till en god munsbit för den unga gourmanden.

 

Vi vandrar vidare mellan inhägnaderna och kikar in mellan blad och barr på jakt efter fler älgar. Stora delar av inhägnaderna består (med fördel för älgarna) av tät skog och det gör att det inte är så lätt att se älg överallt, men vi hade sådan tur att de flesta älgarna vid vårt besök befann sig i de glesare delarna vilket gjorde det ganska enkelt att upptäcka dem. I ett av hägnen fanns två kor med kalvar, den ena kon gick med två kalvar och den andra med en. Den sistnämnda spenderade sin eftermiddagssiesta bara några få meter från staketet och vi fick därför tillfälle att studera henne och hennes kalv på nära håll.

 

Det är svårt att inte smälta när man ser en så färsk liten kalv ligga i mossan bredvid sin mor i skuggan från träden. Den lilla kalven verkade nästan inte bry sig alls om att vi var där utan vilade obesvärat vidare. Hans mor höll ett vakande öga på oss och vädrade då och då i luften för att känna vad vi var för ena, men när vi pratade lugnt med henne och rörde oss lugnt så verkade inte heller hon bry sig i vår närvaro. Det kändes otroligt speciellt att få komma så nära en älgko och hennes kalv, speciellt eftersom man vet hur skygga och överbeskyddande de kan vara i det vilda under de perioder då de går med kalvar.

 

Efter vandringen i älgparken går vi mot Vildmarksgalleriet strax utanför där vi löste biljetterna in till parken. Där inne finns precis allt man kan förvänta sig av ett vildmarksgalleri och lite till. Konstnären och ägaren till galleriet Hag Hans Engstedt och hans fru har uppenbarligen jobbat hårt för att transformera den tidigare ladan till galleri för Hag Hans konst. Vanligtvis är jag ingen konstälskare men jag måste säga att det är något i hans tavlor och litografier som verkligen tilltalar mig, och inte bara alla de söta och fina djur som han porträtterar, utan det finns ett djup i hans konst som verkligen för tankarna ut i den riktiga vildmarken.

I galleriet finns massor av vackra och intressanta saker att titta på. En stor favorit för vår del var boet med levande bin. Detta hade byggts in i en urholkad trädstam med ett hål där man kunde se in i boet genom en glasskiva. Boet hade en passage genom väggen och ut i det fria så där flög bina in och ut med nektar från blommor de besökt i naturen. En riktigt häftig installering måste jag säga. Galleriet hade också uppstoppade djur i alla former och storlekar. Även om jag föredrar djur i levande tillstånd så var det mäktigt att få se så mycket djurarter på nära håll. Stora korpar och skarvar trängdes på hyllor med vesslor, mårdar och rävar, grävlingar och bisamråttor.

Med mig hem köpte jag två härliga grytlappar i lin och bomull med älgar på, en matchande kökshandduk och en reproduktion av Hag Hans akvarell ”Mård” samt några konstkort av hans akvareller. Älgparken och Vildmarksgalleriet kommer vi att besöka fler gånger, och jag kan verkligen rekommendera det som utflyktsmål till er andra också. Ett tips är att ni åker dit någon gång under dagen då de har utfodring av älgarna så att ni får en bra chans att se dem på nära håll så som vi gjorde. Parken har också en liten vildmarkskiosk där man kan handla hamburgare och korv för självgrillning eller svala drycker och glass under varma sommardagar. Inträdet till älgparken är 70:- för vuxna (guidad tur 100:-) och även om man inte kommer alla parkens älgar nära inpå är det värt varenda krona om man får beskåda en av Sveriges mäktigaste djur i dess naturliga habitat, även om det är innanför staket. I vildmarksgalleriet (som ligger strax utanför parken) säljer de alla möjliga föremål med vildmarksinspirerad attribut och i galleriets kafé på övervåningen kan man äta olika vilda delikatesser för en billig slant.

Till Fotoalbumet med fler älgbilder
Till Älgparkens hemsida
Till Vildmarksgalleriets hemsida

Inga kommentarer

Efter en riktigt kämpig vinter och vår med stress och dåligt psykiskt och fysiskt mående så är jag enormt tacksam för att sommaren är här igen. Jag behöver verkligen tid och ro, sol och värme för att ladda batterierna för hösten och de prövningar som väntar då. Det här året började ju inte direkt strålande men man kan ju hoppas att fortsättningen blir bättre. Allt detta är också orsak till varför bloggen varit nedprioriterad sedan november förra året.

Livet försvann ett tag kändes det som och jag gick bara i ett grått töcken av rädsla och oro. Mitt upp i allt drabbades jag av magplågor som efter akut operation visade sig vara en brusten blindtarm som jag förmodligen gått med någon månad. Dagen efter operationen fick jag besked av försäkringskassan att jag skulle utförsäkras. Handläggaren sa att jag var välkommen att skicka in en ny ansökan om aktivitetsstöd men jag skulle inte vara allt för optimistisk. Efter mycket om och men och 4 månader senare har jag i alla fall blivit beviljad stöd fram till februari 2012, men i oktober börjar hela helvetesprocessen med ansökningar, intyg och väntan om igen.

Har dessutom förlorat två kära familjemedlemmar, Dingo vår hund blev gammal och dålig i höfterna och fick somna in hos veterinären den 14 juni. Dingo blev 12 år gammal. Dagen före midsommarafton den 23 juni fick vår katt Stina somna in hos veterinären efter att hon ådragit sig en obotlig sjukdom. Exakt hur gammal Stina blev vet vi inte eftersom hon var en ”hittekatt” som vi tog hand om, men då vi haft henne sedan 2002 och hon var minst 2-3 år redan då så vet vi att hon i alla fall blev 11-12 år. Saknaden efter dem båda är stor. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem.

Så en sommar med vila och lugn känns heligt just nu. Att ha sällskap av sambon nästan dygnet runt i 5 veckor är också rena lyxen när man är van att vara ensam nästan hela dagarna. Vi gör i alla fall allt vi kan för att ha en underbar sommar, och den lediga veckan vi haft än så länge har varit underbar.

Andra bloggar om: Carpe Diem

Inga kommentarer

Ja alla har vi väl kanske haft foten lite för tungt på gaspedalen någon gång, men det finns dem som har tyngre högerfot än andra och alla faller de på något magiskt sätt in under kategorin ”Yrkesförare”. På något outgrundligt sätt behöver de inte följa hastighetsbegränsningarna som vi andra dödliga utan kan välja att köra både 10, 20, 30 och ibland 50km snabbare än oss andra. Detta tycker jag är väldigt märkligt med tanke på att deras jobb just är att framföra ett fordon, därför borde de känna till trafikreglerna lika väl som oss, om inte bättre.

De enda jag skulle vilja plocka bort från denna kategori är långtradarchaufförerna, kanske beror det på att deras last är så tung att de trots pedalen i mattan ändå inte kommer upp över 90, men å andra sidan tycker jag att de sköter sig bra på vägar med lägre hastighetsbegränsning också där de skulle kunna köra för fort. Värst i yrkesgruppen måste taxichaufförerna vara, de är de enda som kan spränga ljudvallen med en vanlig personbil eller minibuss. På andra plats kommer nog busschaufförerna som trots sina stora fordon kan komma dundrandes och köra om i 95 på 50 väg, och det genom att samtidigt (som genom ett trollslag) undvika frontalkrock när de ligger i mötande bilars körfält.

På tredjeplats kommer morgontidningsbuden, ja varför de kommer på tredjeplats är inte för att de kör långsammast men för att de i alla fall inte stör lika mycket trafik när de kommer i 140 blås mellan 3:00 och 4:30 på morgonen och med stereon på högsta volym. Om man bara undviker den där tidiga morgonturen med hunden så kan man kanske undvika att bli påkörd av dem, eller helstekas av deras 10 000 000watts helljus. Men vad är man inte beredd att offra för att få morgontidningen levererad 20min tidigare… när man ligger och sover.

Andra bloggar om: Hastighetsbegränsning, Yrkesförare, Yrkeschaufförer, Gaspedal, Hastighet, Tidningsbud, Morgontidning

Inga kommentarer

…inte sitta som mig och uggla. Nja uggla är kanske inte rätt uttryck, jag får trots allt ganska mycket gjort på nätterna också, men jag skulle föredra att sova mellan 23:00 och 07:00. Sockret har verkligen visat sitt fula tryne den här veckan då jag är trött och törstig hela tiden, det trots att blodsockret ligger på riktigt bra nivå. Men jag tror att det har lite med sömnen, stress och sånt att göra, har en förmåga att känna av obalans då jag sover dåligt. Kan lätt dricka nästan en liter åt gången om jag inte skärper till mig, men det är svårt att låta bli när halsen känns som en öken. Har också märkt att vattnet jag har på sängbordet är slut när jag kliver upp på morgonen, utan att jag kommer ihåg att jag druckit något, så tydligen är jag törstig i sömnen också.

Det blir bara så mycket ibland att man till slut inte styr över stress- och ångestnivån i kroppen. Ibland klumpar alla livets jävligheter ihop sig på samma gång och så ska man styra upp allt efter bästa förmåga. Sedan slutar det med att man känner sig utmattad och överkörd. Nu är klockan strax efter 04 och det känns faktiskt som om John Blund är i faggorna ett par timmar tidigare än vanligt, så man skulle kanske ta och borsta gaddarna och krypa ner under täcket och se om han vill ge sig till känna. I värsta fall kanske den nya urtrista boken kan få mig att somna. Håkan Nessers ”Människa utan hund” är verkligen ingen favorit, men det är väl lika bra att jobba sig fram till sista stycket när man ändå kommit längre än halvvägs.

Andra bloggar om: Diabetes, Socker, Törst, Sömn, Bok

Inga kommentarer