Vi har visserligen varit ut och gratulerat men jag tycker ändå att ett extra grattis är på sin plats till världens bästa svärmor. Underbar tårta med grädde och jordgubbar och fluffiga Petit Chouxer blev vi bjudna på och det smakade helt underbart. Hundarna fick följa med och de blev överlyckliga då även de bjöds på bakelse. Sen gick vi ut en stund och lekte i trädgården så att de fick busa av sig. Dingo har hittat några fotbollar som han alltid vill leka med när vi kommer dit. Han vet var de finns och springer fram och gör sig redo för en match så snart vi går ut.

Och från den ena festligheten till den andra så fick de varandra till slut Victoria och Daniel, och det var ju inte utan att man var på väg att fälla en tår för de två när man fick se dem på altargången tillsammans hand i hand. Kärleken övervinner allt, det är då i alla fall så man känner det när man ser dem tillsammans. Vackra var de också och Victorias klänning med imponerande 5 meter släp var verkligen enastående vacker, enkel, stilren och samtidigt retro.

Här hemma följde vi bröllopsfirandet på tv i TV4 och SVT:s heldagsfirande program. Hela turen runt Stockholm med kortegen på flera hundra meter hade nog varit roligast att se på plats, för just den delen kändes lite utdragen efter en halvtimme, förutom de stunder då man fick en skymt av det vackra brudparet. Hela tillställningen känns lite som en ”once in a lifetime” upplevelse även från tv-soffan med tanke på att det är Sveriges första kvinnliga tronföljare som just gift sig, och det med en man av folket som kommer från Ockelbo. Känns som om Sveriges utveckling går framåt när vi inser att kärlek går före titlar och föråldrade anor som härstammar hundratals år tillbaka.

Andra bloggar om: Födelsedag, 20 juni, Svärmor, Grattis, Happy Birthday, Kungligt bröllop, Victoria och Daniel, Kronprinsessan Victoria, Daniel Westling, 19 juni

13 år och 7 månader blev han vår kämpe. Rocky fick somna in hos veterinären igår efter att han blivit drastiskt sämre i höfterna den senaste tiden. Benen bar honom inte längre och det var dags. Jag, Tobias och matte Sigrid åkte tillsammans upp till veterinären i Bollnäs och var med Rocky till slutet. Trots att det var 7 år sedan Rocky flyttade till svärföräldrarna så känns det som ett hugg i hjärtat. Rocky var den första hunden jag tog hand om och han har funnits i halva mitt liv.

Tänker mycket på svärföräldrarna nu, och speciellt Sigrid som är hemma ensam utan Rocky, men också utan Stefan som ligger på sjukhuset i Uppsala efter en lungoperation. Jag hoppas att de 7 åren de fick tillsammans med Rocky på något sätt kan väga upp mot den sorg och tomhet de måste känna nu när han inte finns längre. Kunde Rocky lämna några ord efter sig till sin matte och husse skulle det nog bli dessa:

Varje gång ni stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt stryker mig mot er hand.
Känn hur jag ger er av all min styrka,
och vet att ni är dem jag alltid ska dyrka.

Sov i ro ♥Rockyman♥ Vi ska ta hand om matte och husse åt dig!

Vaknade till skönsång imorse då Tobias kom in i sovrummet och sjöng ”Ja må hon leva” med paket i handen. Trots att jag sagt att han inte behövde ha något paket så hade han köpt en jättefin mp3-spelare, och det var verkligen en toppenpresent då min gamla och mycket välanvända spelare har varit trasig länge och varit svår att ladda. Mp3-spelaren är en sådan pryl (förutom datorn) som jag verkligen använder varje dag, därför blev det en mycket uppskattad födelsedagspresent.

Spelaren påminner mycket om apples Ipod i utförandet och är snygg, slimmad och väger nästan ingenting men känns ändå på grund av sitt metallhölje tålig och robust. Förutom att man kan spela upp mp3-filer stöder den också WMA och AMV och tack vare TFT färgdisplayen kan man också visa bilder i JPG, BMP och GIF-format och spela upp MPEG filmer. Dessutom slipper jag köpa lösa AAA-batterier till denna eftersom den har ett inbyggt laddningsbart Lithium ion batteri som kan laddas via eluttaget eller via datorns USB-port. En helt underbar födelsedagspresent. Tack tussebiten min!

En jätteglad nyhet jag fick idag och den bästa födelsedagspresenten var den att få höra att svärfar kommer hem från sjukhuset imorgon. En vecka har han då legat inne. Måste vara underbart att få komma hem och slippa ligga på en tråkig sjukhussal och försöka få tiden att gå. Ikväll hälsade vi på svärmor en stund och fikade lite tillsammans på en god kaka med mjuk kola. Rocky tycke nog vi var lite nesliga som kom och väckte honom mitt i kvällsvilan men han somnade om ganska snabbt igen.

Veckorna rullar ju bara förbi, just när man börjat sörja att det är måndag igen är det helt plötsligt fredag. Jag älskar den här årstiden just på grund av det, veckorna bara rasar iväg i högt tempo och kvällarna blir ljusare.  Men samtidigt som jag sitter här och njuter av helgen så tänker jag på stackars svärfar som ligger på sjukhus med hål i lungan. Han är på bättringsvägen så han kommer nog hem snart men tycker ändå synd om honom som ska ligga på sjukhus och med den stämning som brukar råda där. Huga huga för sjukhus, finns bättre ställen att befinna sig på. Vi ska fara upp dit imorgon och lämna lite kläder och tidningar så att han får något att läsa. Landstinget har ju dragit ner på tv-utrustningen så inte har han någon sådan att titta på heller. Jag skulle bli uttråkad på en kvart, men mer positiv och optimistisk människa än Stefan får man leta efter så han verkar hålla sig vid gott mod ändå trots allt.

Ikväll blir det lite Tacos och kanske en film. Har några liggande på lut så vi får se vad det blir. Trevlig helg på er alla och hoppas att det blir varmare imorgon än vad metrologerna förutspått.

Andra bloggar om: Årstider, Dygn, Ljus, Sol, Helg, Ledighet, Fredag, Fredagsmys, Film

Idag tog vi oss en långtur på skotern. Lederna mot Mo och Rengsjö är riktigt tråkiga att åka efter nu då många skotrar åkt där och gjort lederna till knöliga puckelpister. Därför beslöt vi oss för att åka mot Söderhamn och Sandarne idag. Tankade först på E-center och åkte sedan mot Sandarne och Sjövik. Vissa bitar av lederna är lite förrädiska då det räcker med att komma 40cm ur spår för att fastna. Lederna är packade och bra men strax utanför dem  lurar djup och lömsk snö och det är lätt att komma ur spår i vissa porösa delar av lederna.

Efter enbart två fastkörningar var vi dock hos svärmor i Sjövik och där blev vi bjudna på himmelskt god äppelpaj med vaniljsås och varm choklad medans våra blöta handskar, halsdukar och mössor fick torka över ett varmt element. Fikat smakade så underbart gott efter en aningen frusen åktur i -17 grader. Efter det goda fikastoppet byltade vi på oss vår åter torra skotermundering och åkte hemåt igen. Resan till Sjövik tog ca 2 timmar och 20 minuter, inklusive en tankning och två fastkörningar. Resan hem tog bara lite drygt en timme. Hur det kunde bli sådan skillnad i åktid vet jag inte, men kanske berodde det delvis på att vi slapp stanna och torka imma ur glasögonen på vägen hem och för att vi då också visste lite bättre hur vi skulle åka.

Hur som helst så var det en helt underbar skotertur men det var lika underbart att komma hem sedan också, och att få kliva ur de lite blöta och kalla kläderna och krypa upp i soffan under filten och se en film. Nu efter några timmars vila värker armarna och låren av träningsvärk och jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att kännas imorgon, men det var det väl värt. Bäst är att ta vara på vintern när de äntligen visar sig, det är inte varje år vi har en sådan strålande vacker vinter och så mycket fin vit snö.

Andra bloggar om: Snöskoter, Skoter, Skotertur, Skoterled, Vinterdag, Snö, Träningsvärk

Idag (igår) klippte jag hela gräsmattan (förutom en snutt vid vägen som jag får ta när jag har sovit några timmar. Det hade fått hinna växa upp allt för mycket för det var nästan regnskogskänsla på alltihop, men nu är det kort och fint. Körde över en stor padda men hon duckade så det gick bra. Helt otroligt att hon först klarade av gräsklipparen och att jag sedan inte heller klev på henne, hon hade verkligen tur den lila paddan. De finns överallt i trädgården och på tomten, till och med i källaren har vi hittat en och annan padda. I slutet på juli eller början av augusti brukar det krylla av paddungar på tomten, och då snackar vi hundratal eller tusental.

Systeryster och barnen var här i måndags, så nu har Ida och Elin äntligen fått öppna sina julklappar och födelsedagspresenter. Det var nästan 8 månader sedan vi träffades senast, tiden går fort ibland. Tobias skojade innan de kom om klapparna som väntade på dem här hemma: ”Det är inte alla som öppnar julklappar till midsommar”. Elin fick ett par Inlines och knä- armbågs- och handledsskydd. Det gäller att vara ordentligt skyddad om man druttar på ändan. Efter att hon öppnat paketet dröjde det knappt 2 minuter innan hon hade inlinesen på fötterna och skydden på plats, och sedan gled hon omkring på rumsgolvet som om hon aldrig gjort annat. Hon var verkligen jätteduktig på att åka så det blir nog kul för henne att glida runt i sommar.

Andra bloggar om: Gräsklippning, Paddor, Främmande, Julklappar, Födelsedagspresenter, Inlines

Idag skulle mamma ha fyllt 59år. Påsken har jag alltid starkt förknippat med mamma eftersom hon alltid fyllt år i påsktider, och för att hon älskade den här årstiden då allt började ”leva” igen efter vintern. Blommor som tittar upp och solen som stannar kvar längre på himlen varje dag. För att hedra hennes minne har jag valt att göra ett litet bildspel. Hoppas att du har det bra där du är lilla mamma, och grattis på din dag. Vårfåglarna sjunger för dig

Ha den äran i dag
Ha den äran idag
Ha den äran och gratulera på din födelsedag!
Ett fyrfaldigt leve för Sofia som fyllt 34 idag, hon leve…
Hipp hipp Hurra, hurra, hurra hurra!

Hoppas att du haft en trevlig dag trots arbete och gråväder.

Puss och kram

Andra bloggar om: Födelsedagsbarn, 1975, Grattis

Tiden går fort, allt för fort och alltid fortare än man förväntar sig att den ska. Det är lite över fyra år sedan mamma somnade ifrån jordelivet, men ändå känns det så nära fortfarande. Dagarna går och livet går vidare på något sätt, men under vissa perioder är det mörkare och jobbigare än annars. Jag tror inte att det går mer än femton minuter mellan gångerna jag tänker på mamma. För det mesta på alla glada minnen, hennes styrka och hennes vackra leende. Ibland på allt jobbigt och hemskt, och all den tid vi skulle kunna haft tillsammans.

Vi fick tjugotvå jular tillsammans, fast de första fyra eller fem kan jag inte påstå att jag kommer ihåg så mycket av. Som barn betydde julen tomte, paket och massor av godis. Julmaten var man oftast allt för nervös för att kunna svälja ner, men godiset gick ner i giriga tuggor. Knäcken däremot med alla sina trilskande nötbitar fastnade på tröjan efter att jag sugit på den i en minut och sedan tröttnat för att den var för hård. Mamma sa att jag inte fick plocka fler om jag inte åt upp dem, så vissa halvfärdiga knäckar fick ta skydd i blomkrukor för att ge plats åt nya i munnen.

Alla vuxna verkade så förväntansfulla över att maten snart var färdig. Herregud, hade de ingen aning om att tomten var på väg? När maten serverades plockade alla sina tallrikar fulla i samtliga latituder. Sillen delade plats med pressyltan och ingen verkade se något konstigt i att ta julskinka och gravad lax i samma tugga. Maten tystade munnen på fe flesta, förutom på morfar som alltid hade en rolig historia att berätta så att julmusten närapå bubblade ur näsborrarna på oss. Mamma hade fullt sjå med att skratta åt hans historia och samtidigt läxa upp honom över att han alltid skulle vara värst.

När alla vuxna ätit sig så mätta som om det inte fanns någon morgondag och mamma börjat stuva av bordet för att ta sig an den enorma disken som skapats, satte vi oss till rätta med gästerna i vardagsrummet för det årliga surret framför teven. Greta 90+ undrade ängsligt vem som skulle betala notan. Under några julaftnar i rad visades en ankmamma på teven som försökte passera gatan med sin kull av små duniga ankungar. Hänsynsfulla människor i bilar och cyklar stannade för att släppa fram den lilla truppen. Stämningen hemma var på topp, och julaftonskvällen började nå sitt klimax. Nu kunde det inte vara långt kvar innan tomten skulle komma.

Jag frågade om inte tomten skulle komma snart, men morfar svarade att ”Ingrid *host* tomten måste smälta maten först”. Alla vuxna skrattade men jag förstod inte det roliga alls. Hur visste han när tomten åt kvällsmat? När mamma som var färdig med disken hon jobbat träget med under någon timme kom ut i vardagsrummet och med vår hjälp serverade kaffe, lussebullar och radiokaka visste jag att det borde vara nära nu. Tomten kom nästan alltid inom en halvtimme efter att mamma blivit klar med disken. Han var duktig med tider måste jag säga.

Rätt var det är inser jag att Ingrid är borta, och strax efter hörs hårda knackningar på dörren. Mamma utropar glatt att tomten är här och att hon tycker att jag och mina syskon ska gå och öppna åt tomtefar, men det tänker jag verkligen inte göra. Min bror Niklas är modig och öppnar och in kliver tomten i sina grova skinnstövlar med grova sömmar och sin pylsiga rock. De första åren (sent 80-tal) satt ansiktet och skägget lite snett, men vem brydde sig om det när han äntligen var här.

Inne i vardagsrummet får tomten sig en stol att sitta på och jag tittar villrådigt på mamma och tomten om vartannat, både rädd och förväntansfull. Han frågar om det finns några snälla barn här, och det övertygar jag honom om. Samtidigt hoppas jag för glatta livet att han glömt bort gången då jag tidigare på året klippt ner alla växter jämns med jorden. I samma stund upptäcker jag också att tomten har samma örhängen som Ingrid, och det är jag inte sen att tala om. Jag tyckte inte alls att det var konstigt att tomten bar rosa örhängen, det vara bara konstigt att han hade precis lika som Ingrid. Vilket lustigt sammanträffande. ”Ni kanske har köpt dem på samma ställe!”

Paketutdelningen startar och tomten framför våra önskningar ”God jul Niklas önskar mamma” ”God jul mamma önskar Sofia, Niklas och Frida” ”God jul Alex och Ingrid önskar Ingrid och Alex”. Jag märker inte ens att tomten går för jag har en hel hög med paket på golvet framför mig, och jag kan omöjligt stilla min nyfikenhet. Greta (den äldsta damen i vår klan) frågade alltid efter lysknappen eller ropade ”Tänd i taket” när tomten gått och det var dags att slita upp paketen. Kaos rådde och julpapper och snören från de omsorgsfullt inslagna paketen bildade nu ett hav av oframkomlig oreda på golvet. Ingrid lyckades ändå på något mirakulöst sätt ta sig fram till sin plats när hon kom tillbaka från sin promenad.

Alla skojar, skrattar och gläds åt sina nya julklappar. Jag förstår dock inte riktigt Ingrids glädje åt ett nytt termounderställ och en värmedyna när man kan få en vacker Barbiehäst som både kan gnägga och frusta, eller en uppsättning Barbiekläder med tillhörande klackskor i grälla färger och glitter. Åt mamma har jag köpt en vitlöksgömma och en skiva med Elton John, och också hon är överraskande nöjd med sina julklappar.

Julaftonen börjar lida mot sitt slut och alla kramas adjö och säger god jul och tack för ikväll. Surret avtar och kvällen övergår i ett lugn. Sound of music visas på teven och jag, mamma och mina syskon sätter oss tillsammans i soffan för att titta. Jag äter några varma halvkladdiga marsipangodisar och somnar med huvudet i mammas knä, nöjd, glad och lite vemodig över att ännu en julafton passerat och att det dröjer ett helt år tills nästa gång igen.

Även som vuxen är julen helt underbar, men den blir nog aldrig som den var då man var liten. Men idag har vi firat tillsammans med svärföräldrarna och vi har haft så himla mysigt. Varje julafton önskar man att tiden gick lite saktare eftersom det är så gemytligt att träffas och sitta och äta, prata och dela ut julklappar i ljuset från stearinljusen.

Tack svärmor och svärfar för en oförglömlig kväll och för de fina julklapparna. Jag älskar mina nya vantar i Alpackagarn och kommer att använda dem flitigt. Och det var roligt att gravlaxsåsen smakade

Andra bloggar om: Julafton, Julfirande, Julklappar, Tomte, Julmat, Jul

Igår mitt på dagen passade vi på att ta en tur till Rengsjö och hälsade på brorsan och hans familj. Oskar fyllde ju fem år den 14 oktober och tyvärr var vi sjuka då så vi åkte dit denna helg istället.  Med oss hade vi två små presenter och ett glatt humör. Oskar fick ett Memory spel med Spindelmannen och ett operationsspel där man ska plocka ur bitar ur en spelplan utan att nudda kanterna. Ett snarlikt spel hade han redan fått, Buckaroo – en supercool åsna som man ska försöka packa utan att den sparkar bakut, för då flyger all packning av. Det satt vi vuxna som förstenade och spelade en bra stund, och det var superkul. Själv darrade jag dock som ett asplöv när jag försökte få packningen på åsnan.

När vi kom hem gjorde vi lite panpizza och tittade på Stjärnor på is. När det var slut drog vi igång en rysare, El Orfanato, som fick oss att sitta på nålar i 105min. Verkligen en bra och passande film såhär under Halloween och allt, una historia de terror. Det är inte ofta man frivilligt sätter sig och ser på en spansktalande film, kanske oftast eftersom man inte hör så väldigt mycket om dem. Men denna var verkligen värd varenda minut av tittandet.

När vi kollat klart på filmen och gick in i datarummet för att kolla mejlen och stänga av lite lampor så satt Viktor där på min datastol och agerade telefonsupport. Det var visst någon Schnauzertik från Irland som fått problem med sitt antivirusprogram och behövde lite support från en trevlig herre. Bara så du vet Viktor så är det du som betalar telefonräkningen denna månad.

Andra bloggar om: Buckaroo, Packåsna, El Orfanato, Telefonsupport, Hund