Några av mina absoluta favoritfilmer är Titanic, Pay it forward, Höstlegender, Forrest Gump, Green Mile, Shawshank redemption, Stekta gröna tomater, Braveheart, Willow och Troja. Ja listan kunde göras ännu längre men jag tror att jag kan framföra min slutpoäng sen ändå. Dessa filmer har något gemensamt med varandra, och jag pratar inte om skådespelare, regissörer eller något sådant, utan det jag syftar på är den otroligt välspelade och genomarbetade musiken. Enligt mig finns det tre ledande kompositörer av filmmusik i världen och dessa är James Horner, Alan Silvestri och Thomas Newman. Ändå hamnar de ganska mycket i skymundan med sina arbeten. Miljoner människor njuter varje år av musiken som komponerats ihop till filmerna, ibland kanske utan att direkt lägga märke till det. Men vad vore alla dessa filmer utan denna underbara filmmusik?

James Horner har gjort ledmotiv till inte mindre än 138 filmer, däribland storfilmer som Troja, Iris, A beautiful mind, Den perfekta stormen, Titanic, Braveheart, Höstlegender, Willow och till den rykande färska filmen Avatar.

Min absoluta favorit bland dessa är ledmotivet till filmen Braveheart som regisserades av Mel Gibson, som för övrigt också spelade huvudrollen i filmen. Kan inte ens föreställa mig hur filmen hade blivit utan James Horners musik. Musiken tar verkligen filmen till högre höjder.

Alan Silvestri är verkligen en mångfacetterad kompositör med många strängar på sin lyra. Han har skrivit ledmotiven till fler än 105 filmer och serier, allt från drama, romantik, komedi och animerade barnfilmer till Sci-Fi och Thriller.

Filmer som de flesta nog känner igen är Forrest gump, Bodyguard, Stuart Little, Lilo & Stitch, Polarexpressen, Rovdjuret, Cast Away och Mumien. Min favorit här är helt klart musiken till Forrest Gump, som är både vacker, sorglig, glad och hänförande.

Thomas Newman är inte att förglömma. 81 ledmotiv till lika många filmer och serier har han skrivit, däribland hittar vi filmer som Stekta gröna tomater, The Shawshank Redemption, Little Women, The Horse Whisperer, Meet Joe Black, American Beauty, The Green Mile, Erin Brockovich, Pay It Forward, Finding Nemo och WALL-E.

Här är det svårt att sätta en klar favorit då han kommit med så många bra alster, men på topp tre ligger då garanterat ” Whisper of a Thrill” från filmen Meet Joe Black. För att bjuda på den härliga musiken lägger jag in den sistnämnda så att ni kan lyssna och njuta och få en skymt av vad som fascinerar mig med filmmusikkompositörers genomarbetade alster. 

Andra bloggar om: Filmmusik, Kompositörer, Verk, Soundtrack, James Horner, Alan Silvestri, Thomas Newman, Film, Movie, Cinema, Bio, Musik, Music

I lördags (förra helgen) upptäckte jag en knöl på Dingos vänstra höft, en knöl som kommit väldigt snabbt och jag misstänker att det är någon form av cancer. Enligt internet så får de flesta äldre hundar cancerknölar med åren, men de flesta är godartade när de kommer så sent i livet. Hoppas därför att det ska vara något godartat som kanske inte ens kräver operation. Men till veterinären måste han i alla fall åka och bli undersökt, och med sig får han ta Stina och Mågge. Stina har nämligen också en knut/knuta på magen fast det känns mer som någon form av broskknöl. Mågge har (trots 3 tidigare veterinärbesök) fortfarande problem med sitt öra och det måste nu till något extra för att det ska gå att behandla bort det helt och hållet. Han får förmodligen åka till någon speciallist i Hudiksvall där de är lite proffsigare på kaniner och smådjur.

Andra bloggar om: Veterinär, Husdjur, Knöl, Böld, Knut, Cancer, Brosk, Hund, Katt, Kanin

Igår såg vi årets rulle nummer 1:  District 9, producerad av ingen mindre än Peter Jackson, baserad på kortfilmen ”Alive in Joburg”. Utan tvekan den bästa filmen jag sett i år, och även högt upp på min lista över alla filmer jag sett någonsin. Otroligt unik film, främst med tanke på den dokumentärliknande scenografin som filmen bjuder i början. Filmen byggs upp på ett fängslande och intressant sätt vilket ger mersmak och övergår sedan till att bli en spännande och actionfylld film rågad med humor men också sorg som väcker empati och reflektion. I efterhand känns det som om filmen har en röd tråd igenom hela handlingen och man frågar sig om detta egentligen är så mycket science fiction som många ser det som. Byt ut utomjordingarna mot något annat bara så har man en högst verklighetstrogen berättelse. Det är väl så här människor rent generellt handlar då något de inte känner till helt plötsligt materialiserar sig framför deras ögon.

Ett annat särdrag med denna film är att den knappt innehåller en enda känd skådespelare. Det enda namnet jag själv egentligen känner igen är William Allen Young som gör en liten roll i filmen. Huvudrollsinnehavaren Sharlto Copley producerade kortfilmen ” Alive in Joburg” som denna film baseras på och hade före denna film endast en liten roll som prickskytt i den kortfilmen. Trots detta är filmen otroligt välspelad och trovärdig i repliker och scener. Tycker man om Alien-filmer och vill se något nytt skall man helt klart satsa på den här rullen.

Mer om District 9 på IMDB

Andra bloggar om: District 9, Neill Blomkamp, Peter Jackson, David James, William Allen Young, Sharlto Copley, Jason Cope, Film, Dvd, Filmtips, Alien, Sci-Fi, Science fiction, Johannesburg

Har blivit mycket film på sistone och igår kollade vi på filmen ”The Boat That Rocked” med bland annat Bill Nighy, Philip Seymour Hoffman och Rhys Ifans. Riktigt bra film med massor av bra musik. På 60-talet blev popmusiken enorm i Storbritannien och trots att hälften av Englands befolkning suktade efter radiorock spelade BBC enbart 45 minuter av den varan varje dag. Detta stack i ögonen på en grupp pop- och rockälskare som styr en skuta mot havet för att börja sända ”flytande” piratradio från internationellt vatten. Vissa personer inom myndigheterna ser detta som ett hot mot den brittiska välfärden och ger sig därför ut på jakt efter blod på de orakade radiofantasterna med ett enda mål: att stoppa och kriminalisera piratradion.

Andra bloggar om: Film, DVD, The Boat That Rocked, Bill Nighy, Philip Seymour Hoffman, Rhys Ifans, Rock, Pop, Musik, 1960, 60-talet, Piratradio, Storbritannien, England

Ja helgen hade kunnat börja bättre. Vaknade med halsont, magont och illamående, och på eftermiddag blev det inte bättre utan snarare sämre då jag förutom ovanstående besvär också fick yrsel. Varje gång jag reser mig upp eller tittar uppåt snurrar allt runt. Huga, jag hatar verkligen yrsel. Men det är bara att försöka slappna av, det blir bara värre när man tänker på det.

Ikväll hade vi i alla fall en väldigt mysig filmkväll med den animerade filmen ”Bolt”. Otroligt rolig och underhållande film. Både jag och Tobias är barnsligt förtjusta i animerade filmer, speciellt de Disney producerade filmerna. Jag har hört så mycket olika om hur den här skulle vara så jag var lite tveksam till att se den. Kanske var det därför det dröjde flera månader innan vi la vantarna på den och kom till skott med att se den. Den var mycket bättre än jag trodde och bjöd både på spänning, skratt och tårar, precis som en animerad familjefilm ska vara. Ett måste för er som precis som vi älskar animerat.

Andra bloggar om: Yrsel, Förkylning, Influensa, Sjuk, Filmkväll, Film, DVD, Bolt, Animerat, Disney, Trailer, Youtube

Ja egentligen borde jag sova nu, klockan är över tre, men jag kan inte. Det är för mycket tankar som snurrar i huvudet och håller mig vaken. Har försökt att sova men det hjälper inte att ligga kvar i sängen, då ekar tankarna bara högre. Bella är sjuk och dålig, förmodligen är det ålderdomen som börjar slå till. Lilla Bella-gumman är 8 år nu, egentligen ingen direkt super hög ålder för en Dvärghare men ändå ganska gammalt för att vara kanin. Misstänker också att hon kan vara drabbad av mask så hon genomgår en avmaskningskur plus att hon förmodligen har lite blodbrist, så det försöker vi åtgärda med massor av grönsaker, frukt, kokt potatis och lite utblandad Blutsaft. Så nu håller vi tummarna för att Bella ska bli bra igen och att hennes ohälsa bara är tillfällig.

Det andra som gnager i huvudet är att sommaren snart är över… igen. Jag kan inte låta bli att känna sådant vemod varje år då sommaren försvinner lika fort som den kom. Nätterna blir kallare och mörkare och dagarna känns kortare och kortare. Hur mycket man än uppskattar sommaren medans den är här så försvinner den ju ändå alldeles för fort. Kanske borde man bo längre söderut, så att man i alla fall slapp 6-7 månader vinter om året.

Vi kollade på en bra film ikväll (igår) också: I skuggan av värmen. Mycket bra svensk film baserad på den självbiografiska romanen med samma namn, skriven av Lotta Thell. Gripande historia som förmodligen är vanligare än vad vi tror. Huvudpersonen Eva lever med ett tungt heroinmissbruk och försöker att parera sin vardag med missbruk och sitt jobb som väktare. Eva träffar Polisen Erik (Joel Kinnaman) som nästan genast fattar tycke för Eva (Malin Crepin), men ska hon våga sig in i en relation, och ska hon någonsin kunna berätta om sin tunga hemlighet? Värd varenda minut av tittandet och med bra skådespelare och regi.

Andra bloggar om: Bella, Bellatrix, Dvärghare, Kanin, Sjukdom, Parasit, Mask, Inälvsmask, Avmaskning, Blutsaft, Sommaren är kort, Film, Video, I skuggan av värmen, Lotta Thell, Malin Crepin, Joel Kinnaman

Igår var vi på turné både till Rengsjö bygdegård och till Furuvik. Det började med att vi gjorde oss i ordning för att åka mot Furuvik, men när vi precis var på väg såg vi att himlen var jämngrå och då började vi tveka. Är inte så roligt att åka hela vägen till Gävle och betala 320:- i inträde om det bara ska regna. Så vi avvaktade ett par timmar och åkte till Rengsjö bygdegård under tiden. Där kelade vi med killingar, hälsade på grisarna Grisknarre och Bökknorren och beundrade de fina gamla stugorna.

När vi tittat färdigt där så hade himlen börjat spricka upp så då åkte vi mot Gävle och Furuvik. Vi kom ner när det bara var öppet ett par timmar till så vi gick in för halva priset, alltså båda för 160:- Furuvik har en ny anläggning där de forskar om primater, bland annat orangutanger och när vi kom dit var det helt folktomt i anläggningen, och när jag gick in för att kolla var orangutangerna inne i byggnaden. Jag satte mig ner och plutade med läpparna som en apa och då kom orangutanghonan Naong fram med filten i handen och satte sig så nära glaset hon kunde och plutade tillbaka.

Jag filmade lite och knäppte några kort och visade sedan henne skärmen med bilderna på henne, det syntes att hon undrade vad det var för något, och hade hon bara kunnat hade hon nog tagit tag i kameran och vridit och vänt på den. En helt underbar känsla var det att sitta centimeter ifrån en stor orangutang med bara en tunn glasskiva emellan. Det som dock slår en på en gång är att de inte skall leva på det där viset. De ska leva fritt och kasta sig mellan lianer och träd och kunna njuta av frihet. De ser inte alls lyckliga ut och de är förmodligen väldigt uttråkade där inne i den cementerad värld som parken skapat.

Det är med dubbla känslor man besöker och lämnar Furuvik, den ena känslan är den av upprymdhet, nyfikenhet och glädje över att få se så fina djur på nära håll. Den andra är sorg och missmod över att djur som bör leva fritt inte gör det, och istället sitter på cementerade golv i trånga utrymmen. Furuvik skryter om sina forskningsprojekt och sin utbildade ”primatpersonal”, ändå är det ingen där som verkar förstå att utrymmena är på tok för små för primater och människoapor. Aporna på området ser inte glada ut utan uttråkade och modfällda och så borde det inte få vara.

Andra bloggar om: Djur, Djurpark, Bygdegård, Lantdjur, Getter, Killingar, Grisar, Svin, Furuvik, Apor, Primater, Människoapor, Utflykt, Furuviksparken, Vitörad Dvärgsilkesapa

Andra bloggar om: Sommar, Beach 2009, Dingo, Hund, Malinois, Belgisk Vallhund, Boomer ball, Barnpool, Pool, Vatten, Vattenlekar

Andra bloggar om: Klungan, Chokladhjulet, Sveriges Radio