Det var så länge sedan jag skrev här att jag knappt kommer ihåg hur man gör. Känns som när man befunnit sig i en båt på skvalpande vågor under väldigt lång tid för att sedan kliva upp på land igen, och sjöbenen tar lång tid att vänja vid fast mark. När man har för lite att göra finner man tid till att blogga, men innehåller blir då inte så livligt. När man sedan har massor att göra och det faktiskt händer lite som kunde vara värt att skriva om så har man inte tid.

Nu är i alla fall sommaren här igen och jag njuter i fulla drag. De senaste två dagarna har varit väldigt grå och regniga, men lite sommarvärme känner man ju av ändå, och allt är så grönt och fint. Just den här tiden veckorna före midsommar är den bästa tiden på året, men det är också den tiden som passerar förbi alldeles för fort. Jag skulle vilja kunna dra ut lite mer på det, njuta av de ljusa dygnen och den blommande blomsterprakten. Lupiner, ”Hundkex” och Hägg doftar av sommar och svalorna flyger och visslar i skyn. Åååå, SOMMAR!

Casper har fått fin och kort sommarklippning. Denna lilla pojke har en förmåga att få fästingar, ja han är som en fästingmagnet, och då jag ännu inte hittat ett ofarligt fästinghalsband att använda på honom så får en klippning än så länge vara en hjälpande faktor till att avslöja var de små parasitiska ohyrorna är på väg att sätta sig när de klättrat upp på honom. Första veckan efter klippningen var han lite frusen, men nu när han vant sig märks det tydligt att han tycker om det. Dessutom kommer han att få det enklare att svalka sig i sommarvärmen i år.

Andra bloggar om: Sommar, Fästingar, Hund, Hundklippning

13 år och 7 månader blev han vår kämpe. Rocky fick somna in hos veterinären igår efter att han blivit drastiskt sämre i höfterna den senaste tiden. Benen bar honom inte längre och det var dags. Jag, Tobias och matte Sigrid åkte tillsammans upp till veterinären i Bollnäs och var med Rocky till slutet. Trots att det var 7 år sedan Rocky flyttade till svärföräldrarna så känns det som ett hugg i hjärtat. Rocky var den första hunden jag tog hand om och han har funnits i halva mitt liv.

Tänker mycket på svärföräldrarna nu, och speciellt Sigrid som är hemma ensam utan Rocky, men också utan Stefan som ligger på sjukhuset i Uppsala efter en lungoperation. Jag hoppas att de 7 åren de fick tillsammans med Rocky på något sätt kan väga upp mot den sorg och tomhet de måste känna nu när han inte finns längre. Kunde Rocky lämna några ord efter sig till sin matte och husse skulle det nog bli dessa:

Varje gång ni stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt stryker mig mot er hand.
Känn hur jag ger er av all min styrka,
och vet att ni är dem jag alltid ska dyrka.

Sov i ro ♥Rockyman♥ Vi ska ta hand om matte och husse åt dig!

Nu känns det som om våren kommer med stormsteg. Kommer inte ihåg att det varit en enda gråtråkig dag på över en vecka nu. Solen skiner, vårfåglarna sjunger och det droppar flitigt från taket. Temperaturen ute håller sig visserligen ett par streck under nollan i skuggan på dagarna, men i solen blir man riktigt varm. Årstiden med alla dessa underbara vårtecken och med värme och ljus borde få en att känna sig piggare, men igår slog någon form av vårtrötthet in i min kropp med full kraft och jag får anstränga mig för att inte somna, och detta trots 6-7 timmars sömn varje natt i en hel vecka.

Vår lilla kisse Gloria fyllde 9 år igår den 15 mars, men inte fick hon någon tårta för det lillstackaren, däremot bjöd vi hela husets katter på burkmat som är det allra bästa de vet. Tänk vad tiden springer iväg, tycker att det känns som igår då hon rultade omkring som en lite klumpig kattunge och lekte, och sov i kastrullerna i grytskåpet. Ingen dålig ålder är det heller för en katt som blivit överkörd av en bil en gång och brutit bäckenbottenbenet dubbla gånger. Sinnelaget har kanske blivit lite fräsigare med åren, och inte har hon samma barnsinne kvar för lek och bus, men glad, frisk och social är hon precis som vanligt vår lilla solstråle. På bilden är Gloria 4 veckor gammal och har vare sig växt i öronen eller ögonen.

Andra bloggar om: Vår, Vårtecken, Vårtrötthet, Orkeslöshet, Katt, Katter, Gloria, Födelsedag

… idag är det Dingos födelsedag!

Ja idag fyller vår gamling 11 år. Ingen dålig ålder för en hund, men i sinnet  är han ju fortfarande som en unghund, för att inte säga valp. Många hundar blir lite surare och vresigare med åren men Dingo är verkligen ungdomen själv, alltid glad och positiv och redo för bus och lek. Om det inte vore för de gråa stråna i ansiktet och de ibland lite stela lederna skulle man aldrig gissa på 11 år, utan kanske snarare 6-7. Jag hoppas i alla fall att Dingo har många år kvar framför sig så att vi får ha honom kvar länge till. Grattis på födelsedagen gohunden våran! =)

Andra bloggar om: Födelsedag, Dingo, Zagal’s Dingo, Belgisk Vallhund, Malinois, Hund, Hundår

Den här veckan rusade verkligen förbi i en väldig fart. I onsdags kändes det som måndag och idag känns det som onsdag, dagvill är bara förnamnet. Har fått det mesta gjort som jag hade planerat för veckan, förutom att stryka och hänga upp gardiner i sovrummet. Där gapar fönstren fortfarande tomma efter julplundringen i mitten på januari. Får se om jag kommer mig för att göra det i helgen eller om det blir ett nytt måste för nästa vecka. Kissekatterna har verkligen fullt återhämtat sig efter sin tur till veterinären. Skönt att de nu är steriliserade och öronmärkta i alla fall. Om bara en bra familj kunde uppenbara sig och vilja ta hand om dessa underbara små missar, men att hitta ett bra hem (med betong på bra) är inte det enklaste. Telefonen har ringt ett par gånger på de annonser vi haft ute, men de som ringt har blivit besvikna över att de är svartvita till färgen och då ska de inte ha dessa katter i alla fall. Letar de efter något som matchar soffkuddarna kan de hitta katter på annat håll. Vi är noga med var de hamnar, hem kan man finna nästan överallt men de som verkligen fattar innebörden av att vara kattägare växer inte på träd, och vi vill inte att dessa katter ska bli lämnade i rännstenen igen, då skulle ju allt vi gjort vara helt bortkastat.

Förvånas lite över dem som ringt på annonserna än så länge, är de inte läskunniga eller är de bara ignorant? I annonserna har vi skrivit ”EJ SOM INNEKATTER”, ändå har samtliga av dem som hört av sig bott i lägenhet på andra eller tredje våningen och planerat att ha dem som innekatter. Och när man vänligt men bestämt förklarat att vi inte kommer att släppa dem som innekatter har man fått en predikan om hur säkert innekatter lever. Spelar ingen roll vad någon försöker tuta i mig: katter ska inte leva inlåsta utan möjlighet att gå ut lösa utan sele och koppel. Fångar bor också säkert i sina celler men hur lyckliga är dom? Hur många människor skulle själva vilja leva inlåsta hela sitt liv utan möjligheten att själv få välja? Inte jag i alla fall.

Andra bloggar om: Katter, Katt, Omplacering, Djurskötsel, Kattägare, Innekatt, Utekatt, Frihet, Vilja

…för att steriliseras och öronmärkas. Inte våra ”egna” då som redan genomgått detta utan våra fyra jourkatter. Hjalmar och Figo var kastrerade när de kom hit men Vilja och Luva hade bara fått sin första vaccination när de flyttade hit. Så igår (torsdags)  hade vi tid för två steriliseringar och fyra öronmärkningar. Jag har varit nervös i flera dagar inför det här. Trots att jag vet att sterilisering är ett rutiningrepp för vår veterinär så satt nerverna utanpå kläderna.

Saken är den att tjejerna är så otroligt små, trots att vi räknat efter och kommit fram till att de måste vara runt 6-7 månader så ser de ut att bara vara runt 3-4 månader vilket gör att det känns ännu mer kymigt att lägga dem på operationsbordet. Men nu är det överstökat och tjejerna har hämtat sig jättebra efter ingreppen. Lite stukade blev allt deras självförtroenden direkt efter då de kom hem med tratt på huvudet och tuss i örat efter märkningen men med tanke på vad de vart med om är de vid förvånansvärt gott mod.

Värst var nästan när de skulle lyftas in i sina transportburar när vi skulle iväg. De blev livrädda alla fyra och skrek nästan som i dödsångest. Det sved till i hjärtat ordentligt, man vill ju skydda dem från allt ont och trots det känns det i det läget som om man gör precis tvärt om. Men med tanke på dagens situation och överflödet av katter och kattungar i världen så måste detta göras. Dessutom finns det så många hälsovinster för dem att vinna på denna operation: juvertumör, livmoderinflammation, njursten och leversjukdomar är bara några av dem. Dessutom minskar risken att de ska hamna i slagsmål med andra katter, skada sig eller smittas av olika parasit- och virussjukdomar och liknande eftersom de inte blir likna benägna att söka upp andra eventuellt smittade katter. För att inte tala om hur bra det är att slippa trycka i dem p-piller varje vecka.

Ja, fördelarna är många men det hindrar inte mig ifrån att gruva mig som en galning när så små ska läggas under kniven. Nu hoppas vi bara att vi hittar ett bra hem åt dessa sötnosar, ett hem där de blir älskade, ompysslade, respekterade och omskötta. Tyvärr växer inte sådana hem på träd.

Andra bloggar om: Katter, Katt, Kastrering, Sterilisering, Ingrepp, Operation, Öronmärkning, Veterinär, Djurskötsel

Satt här och deppade lite över att det var måndag, ända till jag kom på att det var tisdag. Jisses, visserligen bara fel på en dag men det känns ju ändå mycket bättre än måndag. Imorgon är det ju mitt i arbetsveckan och då kan det bara gå åt rätt håll, dvs. mot helg igen. Imorgon har de också lovat några decimeter snö och det hoppas jag faktiskt att de har rätt om. Vill ha ett lager till så att det blir lite mjukare och vitare ute. Just nu är ju nästan all snö missfärgad och brun. Alla områdets hundar har ju dessutom satt sin personliga prägel på alla snövallar och det ser inte så trevligt ut.

Ikväll har jag suttit och betraktat våra mal-yngel. Fick ju yngel efter Ancistrusarna för drygt två veckor sedan och de bara växer och växer. Stor är de inte men de blir större sakta men säkert. Färgerna deras har verkligen kommit helt och hållet nu. De är ju inga färggranna fiskar från början men de är ganska fläckiga och fina över ryggarna. Just nu bor de i eget yngelkar som de håller 100% fritt från alger. Duktiga städare är de verkligen, men tyvärr brukar den egenskapen avta med den stigande åldern.

Andra bloggar om: Fisk, Akvarium, Akvariefisk, Mal, Ancistrus, Yngel

Skulle kunna ha blivit knäckt av de senaste veckorna och gett upp helt, men istället känns det som om jag bitit i det sura äpplet och tagit tag i problemet. Hade en tid bokat för provtagning hos husläkaren för två veckor sedan för något jag trodde var harmlöst, men som sedan visade sig vara allvarligare än jag trodde. Första dagarna efter var fruktansvärda, men efter några dagar kändes det som jag lyckats vända det till något positivt. Även om jag självklart helst slapp denna sjukdom så känns det ändå rätt okej konstigt nog, som om jag fått en spark åt rätt riktning.

Idag har jag försökt att komma i kapp med lite allt möjligt här hemma, men en gäckande förkylning tvingar mig att snyta mig var femte minut och det tar inte bara värdefull tid, det får mej att tappa koncentrationen på det jag försöker åstadkomma med sysslorna också. Igår köpte jag mig i alla fall en ny och fin vinterjacka, både vind- och vattenavvisande, något som jag inte ägt på över 8-9 år, ja du läste rätt. Har inte ägt en vinterjacka på nästan ett decennium, dels eftersom jag har orangutangarmar som får alla jackärmar att sluta vid armbågarna, och dels för att jag är så varm av mig att jag knappt behövt någon. Men influensor och förkylningar står för dörren och ska man kunna ”mota Olle i grinden” så gäller det att hålla sig varm. Hittade dessutom ett par nya skor/kängor med lite regummering som håller snö, slask och väta borta från fötterna.

Igår inredde jag också 375L karet på nytt. Hittade bambupinnar (blompinnar) billigt på Mobackes, 37:- för 3×2m som jag sågade av i 50cm delar och stack ner i sanden. Runt några lindade jag Spikblad (akvarieväxt) så att det blev som små träd i akvariet. Köpte också 3 terrakottakrukor i storlek XL för 52:-, två la jag ner som de var och en släppte jag i golvet så att jag fick skärvor att lägga ner på botten. Ny inredning till ett helt 375L kar för bara 89:- är inte så illa pinkat, och fiskarna blev väldigt glada. Speciellt vårt Lifalilipar som fortfarande är i lek och simmar runt i sina fina röda lekdräkter. Några fler växter skall i senare från mitt andra akvarium så snart de växt på sig lite.

Andra bloggar om: Klädköp, Vinterjacka, Akvarium, Akvariefiskar, Fiskar, Lifalili, Bambu, Spikblad

Har bara vilat och ”spretat med tårna” hela dagen. Har haft huvudvärk igen så det har varit skönt att bara ta det lugnt, och imorgon börjar ju den nya veckan med nya tag. Nu ikväll kom det en riktig regnskur, hela himlen öppnade sig och släppte allt vatten den hade på lager. Gutta var som vanligt utomhus i värsta skuren och har inte kommit in ännu, är så typiskt honom att gå ut i regnet för att sedan komma rusande genom kattluckan och lägga sig och tvätta sin dränkta päls i vår sängen när vi lagt oss. Så är det bara att kliva upp och skaka/tvätta grusiga lakan imorgon. Är det inte underbart att ha katt så säg.

Har börjat spela ett spel på Facebook ”Fish World” heter det och det handlar i stora drag om att man ska sköta om ett eller fler virtuella akvarium där man odlar fisk, matar, städar och säljer för att tjäna ihop pengar och komma till nya nivåer. Trodde aldrig att jag skulle fastna så för ett spel på Facebook men det är bara att ärligt erkänna att man är fast. Det är faktiskt mycket roligare än det låter och ett bra tidfördriv när man har tråkigt. Det som är bra är att det inte krävs allt för mycket uppmärksamhet utan det räcker egentligen med några minuter om dagen för att hänga med och komma till nya nivåer. Det är dessutom ganska snyggt grafiskt. Enda nackdelen är att Flash inte riktigt hänger med när det blir för mycket fisk i ett kar och då blir det lite hackigt.

Andra bloggar om: Söndag, Söndagar, Katt, Katter, Gustav, Gutta, Spöregn, Regn, Facebook, Fish World

I lördags (förra helgen) upptäckte jag en knöl på Dingos vänstra höft, en knöl som kommit väldigt snabbt och jag misstänker att det är någon form av cancer. Enligt internet så får de flesta äldre hundar cancerknölar med åren, men de flesta är godartade när de kommer så sent i livet. Hoppas därför att det ska vara något godartat som kanske inte ens kräver operation. Men till veterinären måste han i alla fall åka och bli undersökt, och med sig får han ta Stina och Mågge. Stina har nämligen också en knut/knuta på magen fast det känns mer som någon form av broskknöl. Mågge har (trots 3 tidigare veterinärbesök) fortfarande problem med sitt öra och det måste nu till något extra för att det ska gå att behandla bort det helt och hållet. Han får förmodligen åka till någon speciallist i Hudiksvall där de är lite proffsigare på kaniner och smådjur.

Andra bloggar om: Veterinär, Husdjur, Knöl, Böld, Knut, Cancer, Brosk, Hund, Katt, Kanin