Det ordet har använts några gånger idag. Vet inte vad det är med mig men jag springer och gör mig illa hela tiden känns det som. Det började med att jag drog in foten i rumsbordet imorse när jag klev upp och gav på så vis ena tån en ordentlig smäll och höll på att vika tånageln åt fel håll. Som tur va var det bara den yttersta delen av tånageln som sprack och lossnade. Det var inga heliga ord jag ropade ut men det gjorde ju så förbenat ont. Några timmar senare när jag skulle öppna dörren till kylskåpet slog jag in armbågen i handtaget och fick en s.k. kärringstöt som sved och strålade ut i hela armen, och med den kom en ny ordsalva av svordomar.

När jag tog ut en förpackning pasta ur skafferiet vid lunch lyckades jag skära mig i fingret på plasten när jag skulle öppna den, men den här gången höll jag munnen och tänkte bara på fula ord utan att uttala dem. Naturligtvis lyckades jag dessutom stänka kokhett vatten på armen också när jag hällde av pastavattnet. Ibland verkar det bara omöjligt att låta bli att göra illa sig. Dagar som dessa skulle man förmodligen ha hjälm och skyddsdräkt. Nu hoppas jag att jag slipper göra mig illa mer idag, ska försöka hålla mig passiv och på alerten för att i alla fall minimera risken.

Andra bloggar om: Aj, Göra sig illa, Smärta, Värk, Ont, Kärringstöt

13 år och 7 månader blev han vår kämpe. Rocky fick somna in hos veterinären igår efter att han blivit drastiskt sämre i höfterna den senaste tiden. Benen bar honom inte längre och det var dags. Jag, Tobias och matte Sigrid åkte tillsammans upp till veterinären i Bollnäs och var med Rocky till slutet. Trots att det var 7 år sedan Rocky flyttade till svärföräldrarna så känns det som ett hugg i hjärtat. Rocky var den första hunden jag tog hand om och han har funnits i halva mitt liv.

Tänker mycket på svärföräldrarna nu, och speciellt Sigrid som är hemma ensam utan Rocky, men också utan Stefan som ligger på sjukhuset i Uppsala efter en lungoperation. Jag hoppas att de 7 åren de fick tillsammans med Rocky på något sätt kan väga upp mot den sorg och tomhet de måste känna nu när han inte finns längre. Kunde Rocky lämna några ord efter sig till sin matte och husse skulle det nog bli dessa:

Varje gång ni stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt stryker mig mot er hand.
Känn hur jag ger er av all min styrka,
och vet att ni är dem jag alltid ska dyrka.

Sov i ro ♥Rockyman♥ Vi ska ta hand om matte och husse åt dig!

Nu känns det som om våren kommer med stormsteg. Kommer inte ihåg att det varit en enda gråtråkig dag på över en vecka nu. Solen skiner, vårfåglarna sjunger och det droppar flitigt från taket. Temperaturen ute håller sig visserligen ett par streck under nollan i skuggan på dagarna, men i solen blir man riktigt varm. Årstiden med alla dessa underbara vårtecken och med värme och ljus borde få en att känna sig piggare, men igår slog någon form av vårtrötthet in i min kropp med full kraft och jag får anstränga mig för att inte somna, och detta trots 6-7 timmars sömn varje natt i en hel vecka.

Vår lilla kisse Gloria fyllde 9 år igår den 15 mars, men inte fick hon någon tårta för det lillstackaren, däremot bjöd vi hela husets katter på burkmat som är det allra bästa de vet. Tänk vad tiden springer iväg, tycker att det känns som igår då hon rultade omkring som en lite klumpig kattunge och lekte, och sov i kastrullerna i grytskåpet. Ingen dålig ålder är det heller för en katt som blivit överkörd av en bil en gång och brutit bäckenbottenbenet dubbla gånger. Sinnelaget har kanske blivit lite fräsigare med åren, och inte har hon samma barnsinne kvar för lek och bus, men glad, frisk och social är hon precis som vanligt vår lilla solstråle. På bilden är Gloria 4 veckor gammal och har vare sig växt i öronen eller ögonen.

Andra bloggar om: Vår, Vårtecken, Vårtrötthet, Orkeslöshet, Katt, Katter, Gloria, Födelsedag

Igår kväll kollade vi på filmen ”The Box” med Cameron Diaz, James Marsden och Frank Langella, en riktig rysarthriller i Hitchcock anda. En familj får ett paket levererat till sin dörr en tidig morgon. I paketet finns en trälåda med en knapp. Senare på dagen kommer en man till huset och berättar att de har två val: 1. De kan låta bli att trycka på knappen. Inget kommer då att hända och lådan kommer då att återhämtas och levereras till någon annan dagen efter. 2. De kan trycka på knappen. De kommer då att få en miljon dollar, men då kommer även en människa de inte känner någonstans i landet att mördas. Innan vi kollade på filmen trodde jag att jag hade klart för mig vad som skulle hända i filmen och hur det hela skulle utveckla sig, men där hade jag fel. Även om filmens andra halva känns ganska egendomlig så är den värd att se om man gillar rysargenren. Den når kanske inte Hitchcocks genialiska rysarnivå men den är förmodligen det närmaste man kan komma med dagens filmskapare i alla fall.

Lagom till helgen slog vi till och köpte hem lite lösgodis för första gången på 3-4 månader. Det smakade helt underbart med lakrits, choklad och punschpraliner i en salig blandning, men efteråt blev jag varse hur intolerant min kropp är mot socker då blodsockret stigit till en allt för hög nivå, igen. Jag vet att man ska vara tacksam för att man lever och får vara ”frisk”, men samtidigt känns det så nesligt att aldrig mer kunna äta lite lösgodis en fredagskväll utan att krascha blodsockervärdet, speciellt när det är så himla gott. Men men, jag får väl försöka hitta annat att gotta mig över. Ska man tro hälsofreaken i samhället så är ju en skalad morot minst lika god som en chokladkaka, men det känns som om man måste mätas i mankhöjd och heta Brunte för att bli övertygad om det.

Andra bloggar om: The Box, Cameron Diaz, James Marsden, Frank Langella, Rysare, Thriller, Hitchcock, Film, DVD, Filmkväll, Fredagskväll, Myskväll, Lösgodis, Godis, Diabetes, Blodsocker

Några av mina absoluta favoritfilmer är Titanic, Pay it forward, Höstlegender, Forrest Gump, Green Mile, Shawshank redemption, Stekta gröna tomater, Braveheart, Willow och Troja. Ja listan kunde göras ännu längre men jag tror att jag kan framföra min slutpoäng sen ändå. Dessa filmer har något gemensamt med varandra, och jag pratar inte om skådespelare, regissörer eller något sådant, utan det jag syftar på är den otroligt välspelade och genomarbetade musiken. Enligt mig finns det tre ledande kompositörer av filmmusik i världen och dessa är James Horner, Alan Silvestri och Thomas Newman. Ändå hamnar de ganska mycket i skymundan med sina arbeten. Miljoner människor njuter varje år av musiken som komponerats ihop till filmerna, ibland kanske utan att direkt lägga märke till det. Men vad vore alla dessa filmer utan denna underbara filmmusik?

James Horner har gjort ledmotiv till inte mindre än 138 filmer, däribland storfilmer som Troja, Iris, A beautiful mind, Den perfekta stormen, Titanic, Braveheart, Höstlegender, Willow och till den rykande färska filmen Avatar.

Min absoluta favorit bland dessa är ledmotivet till filmen Braveheart som regisserades av Mel Gibson, som för övrigt också spelade huvudrollen i filmen. Kan inte ens föreställa mig hur filmen hade blivit utan James Horners musik. Musiken tar verkligen filmen till högre höjder.

Alan Silvestri är verkligen en mångfacetterad kompositör med många strängar på sin lyra. Han har skrivit ledmotiven till fler än 105 filmer och serier, allt från drama, romantik, komedi och animerade barnfilmer till Sci-Fi och Thriller.

Filmer som de flesta nog känner igen är Forrest gump, Bodyguard, Stuart Little, Lilo & Stitch, Polarexpressen, Rovdjuret, Cast Away och Mumien. Min favorit här är helt klart musiken till Forrest Gump, som är både vacker, sorglig, glad och hänförande.

Thomas Newman är inte att förglömma. 81 ledmotiv till lika många filmer och serier har han skrivit, däribland hittar vi filmer som Stekta gröna tomater, The Shawshank Redemption, Little Women, The Horse Whisperer, Meet Joe Black, American Beauty, The Green Mile, Erin Brockovich, Pay It Forward, Finding Nemo och WALL-E.

Här är det svårt att sätta en klar favorit då han kommit med så många bra alster, men på topp tre ligger då garanterat ” Whisper of a Thrill” från filmen Meet Joe Black. För att bjuda på den härliga musiken lägger jag in den sistnämnda så att ni kan lyssna och njuta och få en skymt av vad som fascinerar mig med filmmusikkompositörers genomarbetade alster. 

Andra bloggar om: Filmmusik, Kompositörer, Verk, Soundtrack, James Horner, Alan Silvestri, Thomas Newman, Film, Movie, Cinema, Bio, Musik, Music

Länge har det pratats om den religiösa slöjan i världen. Det är bara några år sedan Talibanerna i Afghanistan lagstiftade om att alla kvinnor som vistas utomhus skall bära Burka. Varianterna på detta religiösa plagg är många och Burkan, Niqab och Chadari är bara några av dem, men i grund och botten står de för samma sak: Kvinnor skall/får inte visa sitt ansikte, hår, axlar för andra än sin far, sin man, sina barn eller sin svärfar samt visa identitet, könstillhörighet, samhällsstatus, och religionstillhörighet.

Det som förvånar mig mest idag är inte att vissa islamska eller muslimska män anser att kvinnor skall bära dessa plagg och skyla sina huvuden, hår och ansikten, utan det som förvånar mig mest är att tillsynes frigjorda kvinnor från den islamska eller muslimska kulturen fortsätter att förnedra sig själva med dessa huvuddukar, och dessutom påstår att de är deras fria vilja. Kvinnorna själva i stor utsträckning arbetar hårt för att stoppa ett eventuellt slöjförbud i Sverige. Men varför skulle islamska och muslimska kvinnor vara så beroende av dessa slöjor när vi västländska kvinnor klarar oss så bra utan dem?

De människor som känner mig vet att det inte finns ett rasistiskt ben i hela min kropp, och att jag om någon är för invandring på alla sätt och vis. Jag anser att alla människor är lika mycket värda och att så länge vi kan ska vi jobba hårt för att hjälpa utsatta människor i världen. Det jag däremot inte kan tolerera är att kvinnor fortsätter att behandlas som lägre stående varelser, vare sig av andra kvinnor eller av män, och i mina ögon är dessa slöjor djupt förnedrande mot det kvinnliga släktet. Man bär vilka kläder man vill men slöjor med så tunga religiösa avsikter är inte ett fritt val, speciellt inte om de använts i hundratals och tusentals år med ett enda syfte: att tydligt visa hur lite kvinnan har att säga till om. Religion skall inte styra människans val av klädsel, vi borde ha kommit längre än så när vi står tio år in på det andra millenniet.

Andra bloggar om: Slöja, Niqab, Burka, Burkha, Burqa, Hijab, Chadari, Islam,

Är det bara jag som får en känsla av vemod i kroppen då OS är över? Fyra år väntar fram till nästa OS som då går av stapeln i Sotji, Ryssland. Som liten var OS en plåga då tv:n ständigt ockuperades för allehanda OS-grenar. Hockey, Alpint och andra skidsporter fick mig att slå knut på mig själv av leda. Då kunde jag inte vänta på att det skulle ta slut, vilket det kändes som om det aldrig skulle göra. Idag är det precis tvärt om, nu får den som byter kanal mitt i damernas Curling en smäll över fingrarna, och ingen ryar högre än jag då Sverige gör ett mål mot Finland i Hockeyn. Kanske bor det en sportfåne inom oss alla djupt där inne även om alla kanske inte hunnit bekanta sig med den ännu. Tro mig, kan en sporthatare som jag väckas till sportfåne på några år kan nog vem som helst blir frälst.

Tycker att detta OS överlag varit väldigt roligt och underhållande, men tycker att Kanada gjorde ett halvtaskigt jobb med säkerheten runt spelet. Förutom den mycket tragiska och oacceptabla dödsolyckan som skedde precis i inledningen av spelen där den georgiska Nodar Kumaritashvili avled i en Bobolyckan har flera personer kommit till skada på grund av säkerhetsmissar från Kanadas sida. Nodars dödskrasch borde ha fått dem att förstå att man aldrig tummar på säkerheten, men istället tyckte jag att deras största angelägenhet var att vinna tid och pengar på att bara köra utan att säkra backar, spår och banor. Att Anja Pärson och alla i störtloppstävlingen tvingades starta utan att först få provåka banan är bara en av alla missar, men hade kunnat bli den missen som krävde dödsoffer nummer två i det här vinterolympiska spelet. Ingen borde skickas ut i en backe på ett par skidor i 115km/h utan att först få testa den med alla dess svängar och hopp.

Men det har trots dessa missar varit ett bra OS. Sverige och dess kompetenta idrottsförmågor kan nu också tillgodoräkna sig inte mindre än 11 OS-medaljer, vilket sätter Sverige på delad sjundeplats i medaljutdelningen tillsammans med Kina. Och nog är det väl häftigt att ett litet land som Sverige med 9 miljoner invånare kan mäta sig med ett land som Kina med 1,3 miljarder invånare. Vi må vara få men vi är ena envisa jäklar, det måste ni alla hålla med om.

Andra bloggar om: OS, Vinter OS, Vancouver, 2010, Olympiska Spelen, Olympiska Vinterspelen

Den här veckan rusade verkligen förbi i en väldig fart. I onsdags kändes det som måndag och idag känns det som onsdag, dagvill är bara förnamnet. Har fått det mesta gjort som jag hade planerat för veckan, förutom att stryka och hänga upp gardiner i sovrummet. Där gapar fönstren fortfarande tomma efter julplundringen i mitten på januari. Får se om jag kommer mig för att göra det i helgen eller om det blir ett nytt måste för nästa vecka. Kissekatterna har verkligen fullt återhämtat sig efter sin tur till veterinären. Skönt att de nu är steriliserade och öronmärkta i alla fall. Om bara en bra familj kunde uppenbara sig och vilja ta hand om dessa underbara små missar, men att hitta ett bra hem (med betong på bra) är inte det enklaste. Telefonen har ringt ett par gånger på de annonser vi haft ute, men de som ringt har blivit besvikna över att de är svartvita till färgen och då ska de inte ha dessa katter i alla fall. Letar de efter något som matchar soffkuddarna kan de hitta katter på annat håll. Vi är noga med var de hamnar, hem kan man finna nästan överallt men de som verkligen fattar innebörden av att vara kattägare växer inte på träd, och vi vill inte att dessa katter ska bli lämnade i rännstenen igen, då skulle ju allt vi gjort vara helt bortkastat.

Förvånas lite över dem som ringt på annonserna än så länge, är de inte läskunniga eller är de bara ignorant? I annonserna har vi skrivit ”EJ SOM INNEKATTER”, ändå har samtliga av dem som hört av sig bott i lägenhet på andra eller tredje våningen och planerat att ha dem som innekatter. Och när man vänligt men bestämt förklarat att vi inte kommer att släppa dem som innekatter har man fått en predikan om hur säkert innekatter lever. Spelar ingen roll vad någon försöker tuta i mig: katter ska inte leva inlåsta utan möjlighet att gå ut lösa utan sele och koppel. Fångar bor också säkert i sina celler men hur lyckliga är dom? Hur många människor skulle själva vilja leva inlåsta hela sitt liv utan möjligheten att själv få välja? Inte jag i alla fall.

Andra bloggar om: Katter, Katt, Omplacering, Djurskötsel, Kattägare, Innekatt, Utekatt, Frihet, Vilja

Satt här och deppade lite över att det var måndag, ända till jag kom på att det var tisdag. Jisses, visserligen bara fel på en dag men det känns ju ändå mycket bättre än måndag. Imorgon är det ju mitt i arbetsveckan och då kan det bara gå åt rätt håll, dvs. mot helg igen. Imorgon har de också lovat några decimeter snö och det hoppas jag faktiskt att de har rätt om. Vill ha ett lager till så att det blir lite mjukare och vitare ute. Just nu är ju nästan all snö missfärgad och brun. Alla områdets hundar har ju dessutom satt sin personliga prägel på alla snövallar och det ser inte så trevligt ut.

Ikväll har jag suttit och betraktat våra mal-yngel. Fick ju yngel efter Ancistrusarna för drygt två veckor sedan och de bara växer och växer. Stor är de inte men de blir större sakta men säkert. Färgerna deras har verkligen kommit helt och hållet nu. De är ju inga färggranna fiskar från början men de är ganska fläckiga och fina över ryggarna. Just nu bor de i eget yngelkar som de håller 100% fritt från alger. Duktiga städare är de verkligen, men tyvärr brukar den egenskapen avta med den stigande åldern.

Andra bloggar om: Fisk, Akvarium, Akvariefisk, Mal, Ancistrus, Yngel

Känns som om jag inte kommit ut och gjort så mycket på sistone. Skulle kanske behöva bege mig ut och se lite folk men vet inte vad jag ska hitta på. Jobbigt när man vill göra något men man inte vet vad. På vintern är möjligheterna också mycket mer begränsade, man vill gärna ha ett syfte eller mål med att bara vara ute. En promenad är inte fel men inte ser eller möter man så mycket folk när det är vinter. Kanske en tur till Gävle vore trevligt, men samtidigt känns det så långt bort bara för en utflykt utan ärende eller mål. Blir ju pengar bara på bensinen. Nä, det blir nog en slö lördag ändå och vara hemma och krama om djuren. Kanske äta lite gott till kvällen och se en film. Det är inte fy skam det heller.

Andra bloggar om: Rastlös, Lappsjuka