Tobias och jag bestämde redan för några månader sedan att vi ska gå på årets Rockweekend som kommer att hållas i Mohed 8-10 Juli. Biljettpriset per person är 1’495:- vilket egentligen är sjukt mycket pengar, men vi gör inte så mycket annat under året så vi tänkte att vi skulle försöka kosta på oss det ändå. Så idag ringde Tobias hem från jobbet på förmiddagen och berättade att de just nu körde en försäljningskampanj på hemsidan med ett begränsat antal biljetter där de satt ner dem från 1’495:-/st till 595:-/st och det var vi ju bara tvungna att slå till på. Bokningskostnaden per biljet är på 40:- och allt som allt betalade vi nu 1’270:- för två biljetter, alltså 225:- billigare än vad en biljett skulle kosta i normalpris, och 1’720:- billigare än vad båda biljetterna skulle ha kostat. Det känns helt underbart att kunna spara in så mycket på något som vi båda så gärna vill gå och uppleva. Helt plötsligt känns det inte lika hutlöst dyrt längre. Längtar till juli. Ska bli stencoolt att få gå och se Deep Purple live (bland annat).

Rockweekends hemsida

Andra bloggar om: Rockweekend, Musik, Festival, Deep Purple, Live, Mohed, Söderhamn, Biljetter, Biljettbokning, Evenemang, Musikevenemang

Några av mina absoluta favoritfilmer är Titanic, Pay it forward, Höstlegender, Forrest Gump, Green Mile, Shawshank redemption, Stekta gröna tomater, Braveheart, Willow och Troja. Ja listan kunde göras ännu längre men jag tror att jag kan framföra min slutpoäng sen ändå. Dessa filmer har något gemensamt med varandra, och jag pratar inte om skådespelare, regissörer eller något sådant, utan det jag syftar på är den otroligt välspelade och genomarbetade musiken. Enligt mig finns det tre ledande kompositörer av filmmusik i världen och dessa är James Horner, Alan Silvestri och Thomas Newman. Ändå hamnar de ganska mycket i skymundan med sina arbeten. Miljoner människor njuter varje år av musiken som komponerats ihop till filmerna, ibland kanske utan att direkt lägga märke till det. Men vad vore alla dessa filmer utan denna underbara filmmusik?

James Horner har gjort ledmotiv till inte mindre än 138 filmer, däribland storfilmer som Troja, Iris, A beautiful mind, Den perfekta stormen, Titanic, Braveheart, Höstlegender, Willow och till den rykande färska filmen Avatar.

Min absoluta favorit bland dessa är ledmotivet till filmen Braveheart som regisserades av Mel Gibson, som för övrigt också spelade huvudrollen i filmen. Kan inte ens föreställa mig hur filmen hade blivit utan James Horners musik. Musiken tar verkligen filmen till högre höjder.

Alan Silvestri är verkligen en mångfacetterad kompositör med många strängar på sin lyra. Han har skrivit ledmotiven till fler än 105 filmer och serier, allt från drama, romantik, komedi och animerade barnfilmer till Sci-Fi och Thriller.

Filmer som de flesta nog känner igen är Forrest gump, Bodyguard, Stuart Little, Lilo & Stitch, Polarexpressen, Rovdjuret, Cast Away och Mumien. Min favorit här är helt klart musiken till Forrest Gump, som är både vacker, sorglig, glad och hänförande.

Thomas Newman är inte att förglömma. 81 ledmotiv till lika många filmer och serier har han skrivit, däribland hittar vi filmer som Stekta gröna tomater, The Shawshank Redemption, Little Women, The Horse Whisperer, Meet Joe Black, American Beauty, The Green Mile, Erin Brockovich, Pay It Forward, Finding Nemo och WALL-E.

Här är det svårt att sätta en klar favorit då han kommit med så många bra alster, men på topp tre ligger då garanterat ” Whisper of a Thrill” från filmen Meet Joe Black. För att bjuda på den härliga musiken lägger jag in den sistnämnda så att ni kan lyssna och njuta och få en skymt av vad som fascinerar mig med filmmusikkompositörers genomarbetade alster. 

Andra bloggar om: Filmmusik, Kompositörer, Verk, Soundtrack, James Horner, Alan Silvestri, Thomas Newman, Film, Movie, Cinema, Bio, Musik, Music

Vaknade till skönsång imorse då Tobias kom in i sovrummet och sjöng ”Ja må hon leva” med paket i handen. Trots att jag sagt att han inte behövde ha något paket så hade han köpt en jättefin mp3-spelare, och det var verkligen en toppenpresent då min gamla och mycket välanvända spelare har varit trasig länge och varit svår att ladda. Mp3-spelaren är en sådan pryl (förutom datorn) som jag verkligen använder varje dag, därför blev det en mycket uppskattad födelsedagspresent.

Spelaren påminner mycket om apples Ipod i utförandet och är snygg, slimmad och väger nästan ingenting men känns ändå på grund av sitt metallhölje tålig och robust. Förutom att man kan spela upp mp3-filer stöder den också WMA och AMV och tack vare TFT färgdisplayen kan man också visa bilder i JPG, BMP och GIF-format och spela upp MPEG filmer. Dessutom slipper jag köpa lösa AAA-batterier till denna eftersom den har ett inbyggt laddningsbart Lithium ion batteri som kan laddas via eluttaget eller via datorns USB-port. En helt underbar födelsedagspresent. Tack tussebiten min!

En jätteglad nyhet jag fick idag och den bästa födelsedagspresenten var den att få höra att svärfar kommer hem från sjukhuset imorgon. En vecka har han då legat inne. Måste vara underbart att få komma hem och slippa ligga på en tråkig sjukhussal och försöka få tiden att gå. Ikväll hälsade vi på svärmor en stund och fikade lite tillsammans på en god kaka med mjuk kola. Rocky tycke nog vi var lite nesliga som kom och väckte honom mitt i kvällsvilan men han somnade om ganska snabbt igen.

Igår var det rock i Näset i Mo, och Tobias spelade med sitt gamla band ”Turbid”. Rolig kväll med rockmusik, trubadurer och eldshow. Fem band spelade: Logement 21, Turbid, H.W.B. (Heads Without Brains), Daniel Holm & Rogga och Mundane. Förutom banden och deras familjer kom en stor bunt inbjudna grannar och bekanta. Skulle tro att det var runt 50-60 musikglada personer på plats. Vädret var verkligen lurigt hela dagen då det i stort sätt regnade fram till 15:30, men efter det vågade sig solen fram och det blev en superfin sensommarkväll. När Tobias band spelade som tvåa i ordningen var himlen blå och solen började precis gå ner, så några vackra bilder i motljuset blev det tyvärr inte, men jag fick i alla fall några ”minnesbilder” från den roliga och underhållande kvällen.

Förutom all musik och underhållning så blev jag mäkta imponerad över att skådespelaren Greg Kinnear hade letat sig till Mo för att spela och lyssna, eller ja, i alla fall hans dubbelgångare Jocke. Ni måste hålla med om att de är lika som bär de två! Wolverine (Linus G) var där han med men jag fick ingen bra bild så ni får helt enkelt tro mig =)

Andra bloggar om: Rock i Näset, Mo, Mo Bodarne, Rock, Hårdrock, Musik, Spelning, Fest, Turbid, H.W.B., Heads Without Brains, Daniel Holm och Rogga och Mundane, 22 augusti 2009

Har blivit mycket film på sistone och igår kollade vi på filmen ”The Boat That Rocked” med bland annat Bill Nighy, Philip Seymour Hoffman och Rhys Ifans. Riktigt bra film med massor av bra musik. På 60-talet blev popmusiken enorm i Storbritannien och trots att hälften av Englands befolkning suktade efter radiorock spelade BBC enbart 45 minuter av den varan varje dag. Detta stack i ögonen på en grupp pop- och rockälskare som styr en skuta mot havet för att börja sända ”flytande” piratradio från internationellt vatten. Vissa personer inom myndigheterna ser detta som ett hot mot den brittiska välfärden och ger sig därför ut på jakt efter blod på de orakade radiofantasterna med ett enda mål: att stoppa och kriminalisera piratradion.

Andra bloggar om: Film, DVD, The Boat That Rocked, Bill Nighy, Philip Seymour Hoffman, Rhys Ifans, Rock, Pop, Musik, 1960, 60-talet, Piratradio, Storbritannien, England

Foto: Tobias Forsner
Igår var Tobias på Rockweekend i Kilafors. Jocke som skulle åka från Stockholm fick massor av problem med resan eftersom det först blev stopp söder om Gävle då en ledning rasat och gjort rälsen strömförande. Det fick bli buss upp till Ockelbo och sedan X-tåg därifrån. Resan tog 6 timmar istället för 3, samma tid det tar att resa med flyg tur och retur till Grekland, eller som en enkelresa til New York. Inte nog med det, när han sedan äntligen får stiga av tåget så har hans bokning för att få sova på rocktåget försvunnit så han fick strula ännu mer på plats. Snacka om att ha otur =/ Men han kom fram och mötte oss i Kilafors med en sann optimists leende på läpparna =)

Tobias äntrade festivalen med regnställ och skoterstövlar, och han påminde lite om en rysk bärplockare när han  klev in på området, men han höll sig torr och varm hela kvällen. Det är allt annat än vad man kan säga om de flesta på den festivalen. När vi kom upp till Kilafors så kom det rockare från alla möjliga hörn och skrymslen enbart iförda T-shirts och jeans, men regnvatten drypande från huvudena. Jag själv är nöjd med att jag stannade hemma. Hade inte pallat att stå i vätan hela kvällen. Samtidigt hade det varit roligt att se W.A.S.P. spela live, i lilla Kilafors. Men det går kanske fler tåg.

Själv åkte jag hem efter att ha skjutsat ut grabbarna på festivalområdet, och la mig på soffan och mös med djuren. Casper frös efter en promenad vi tagit då han blivit blöt så han kröp upp nära och insisterade på att ligga under filten han med. Åt supergoda grillade spjäll och kollade på ”The Haunting in Connecticut”. Filmen ska tydligen vara baserad på en sann händelse, och stämmer det så blir jag verkligen mörkrädd. 40 minuter in i filmen kom Glugge (katten) dragandes på en levande fågelunge, så det vara bara att traska ut i regnet och plocka in det lilla livet.

Efter att ha visat bilden för min fågelkunniga (före detta fågelskådande bror) så vet jag nu att det var en liten Svartvit flugsnappare, och det stämmer ju bra med tanke på hur många sådana vi har här. Fåglar är så otroligt söta och näpna små djur, och tanken på att en fågelmamma kämpat i flera veckor med att hålla liv i de små gör att man vill göra vad man kan för att hjälpa dem. Hade den suttit kvar i gapet på Glugge hade den säkerligen inte överlevt, nu fick den en ny chans och är kanske lite försiktigare runt katter i framtiden.

Andra bloggar om: Rockweekend, W.A.S.P., D-A-D, Regn, Fågelräddning, Fågelunge, Svartvit flugsnappare

Jag trodde att Idol var ett koncept för människor med dolda musikaliska talanger att få en chans att komma fram och visa vad de kan, utan förutbestämda ramar eller olika fack att placera in människor i. Åtminstone skulle jag önska att det var så. Tyvärr halkar just nu Tv4 på sin egen dumdristighet då de kör ett race för att smutskasta och frysa ut vissa deltagare som de från början själva plockat ut till den magiska 10:an.

Lars Eriksson är en av de återstående 7 deltagarna i programmet, och kanske den enda av dem som vågar stå för sin egen egenhet, sina idéer och tankar. Han vägrar placeras in i ett fack, kör sitt eget race, får uppbackning av folket men behandlas ändå som en outsider och försöker frysas ut. Jag kan hålla med vissa om att han inte är den allra bästa sångaren av de kvarvarande deltagarna rent tekniskt, men det han saknar i röstkapacitet tar han igen på så många andra plan. En Idol och artist är inte bara musikalisk utan också underhållande och karismatisk.

Veckans tema är rock, och veckans inbjudna coach är Desmond Child. Idolerna har givits en lista på låtar de får välja mellan, men då en av deltagarna (Lars Eriksson) väljer en låt ur listan som inte tillhör Fröken Child själv tar det hus i helvete. För det första kan man undra hur mycket rock Desmond Child verkligen är, och för det andra kallar man det inte för ett fritt val om man sedan blir arg över hur någon annan väljer.

Just nu verkar hela juryn vara på lynchmobbshumör och dessvärre drabbar det en person som inte faller in i det fack som de vill att hela Idolkonceptet skall vara. Men varför är det okej för vuxna människor i musikbranschen att utnyttja och exploatera oerfarna ungdomar med musikdrömmar, och tjäna pengar på dem, om det inte är lika okej för unga oerfarna människor med musikdrömmar att utnyttja Idolkonceptet för att komma någonstans? Vad är skillnaden? Är det inte publiken och alla dem som ringer in och röstar för 9,90:-/per samtal varje vecka som ska bestämma vad som passar i Idol och inte? Det är ju dem som bekostar hela kalaset. Och råkar Lars E vara kvar efter varje veckas utröstning så är det väl för att folket röstar så.

Jag kan tycka om skönsång med blonda välsvarvade blondiner, och jag kan mycket väl lyssna på uppumpad testosteronstinna hingstar ibland, men ärligt talat är det ganska skönt att bara få vila ögonen på och lyssna till en helt vanlig, galen, excentrisk och rolig människa med egna idéer, som har lite egen vilja och pondus bakom sina framträdanden, utan att allt ska bygga på kroppsideal och sex. Jag hoppas i alla fall att han blir kvar, och visar juryn att det inte bara är ny musik, snygga kläder och ”sex appeal” som säljer. Ibland är humor den bästa ingrediensen till framgång, även när det gäller musik.

Andra bloggar om: Tv4, Idol 2008, Lars Eriksson,   Desmond Child, Rock, Rocktema, Musik, Musiktävling

Ja faktiskt så måste jag säga att jag nog höll mest på Ukraina i år med bidraget ”Shady Lady”. Förutom att låten svänger så känns den påkostad och som en äkta schlager. Det engelska uttalet är nog dock något som Ani Lorak får jobba lite mer på. Perrelli gjorde ett ganska mesigt intryck under själva finalen och jag kan inte sluta reta mig på hennes enorma panna som tycks ta upp det mesta av bilden. Tyckte även att Danmark och Turkiet hade starka bidrag i finalen, Danmarks ”All night long” kändes  både svängig och glad. Turkiet bjöd på en rocklåt med turkiska influenser och jag trodde nog aldrig att det skulle låta så bra som det faktiskt gjorde.

Efter tolvslaget stod dock Ryssland som vinnare, något som jag för övrigt vare sig är särskilt glad eller ledsen över. Grekland såg ut att ligga bra till ett tag, men eftersom jag inte tålde den favorittippade låten ”My secret combination” så var jag ändå glad att Ryssland, som faktiskt aldrig tidigare vunnit eurovision, ändå tog hem segern.

Andra bloggar om: Eurovision song contest 2008, Ani Lorak, Ukraina, Perrelli, Danmark, Ryssland

Ja idag blir det inte så mycket skrivet. Istället vill jag att ni fäster blicken på den underbara videon som Tobias knåpade ihop på morgonpromenaden med hundarna idag. Han har även spelat in låten själv, en cover på Steve Earles låt Hard-Core Troubadour. Titta, lyssna och njut!

Andra bloggar om: Steve Earle, Hard-core Troubadour, Musikvideo, Lefty

Herregud, sommaren har inte kommit på allvar ännu men redan klagar man på värmen. Nja, kanske inte direkt värmen men det kvava och tunga i luften. Har nästan väntat och trånat efter åska hela dagen så att det fick ladda ur lite men något sådant kom inte såklart. Istället kom det 14 droppar regn på eftermiddagen. Nej man ska inte klaga, man vill ju ha sommar och hur härligt är det inte att nu se lövsprickningen i träden och höra vårfåglarna sjunga på morgonkvisten. Hade svårt att somna inatt, och tidigt imorse ville hundarna ut och kissa. Klockan var då 04:30 och ljuset började spricka fram i horisonten, och småfåglarna sjöng outtröttligt på sina vackra sånger. Satt på trappan på balkongen och bara njöt av den svala luften och fågelsången. Då vet man att det snart är sommar.

Somnade strax efter 05:30 imorse och det kompenserade jag med att sova till 12:00 på dagen. När jag klev upp hade Tobias lagat lunch och efter det sydde jag lite innan jag fortsatte med ”Projekt kaninbursrustning” igen. Nu var det dags att sätta nät på luckorna och i vanlig ordning rev man ju upp armen på det vassa kanterna av nätet. Tur att det inte är något som kaninerna kommer åt, för fy faan va ont det gjorde. Innan jag var färdig såg det ut som om jag slagits med en vildkatt, och vissa rivsår var så irriterade att det svullnade i armen. Tur att detta inte är något man gör varje dag. Ska i alla fall sätta in en bild här på den renoverade buren när den är färdig.

Sist men inte minst vill jag lägga in denna underbara låt med Akon! *LoVe*