Alla inlägg under november 2007
Trevlig tripp till Rengsjö!
Ja i dag tog jag mig en tripp till Rengsjö och hälsade på Niklas, Kicki och lilla Selma. Gud så hon växer den lilla fialottan. Kicki frågade henne ”Var är lampan” och Selma sken upp som en sol och började skratta, sen tittade hon på lampan och sa ”Dääää”. Underbar liten solstråle. Hon har fått två tänder, en i under- och en i överkäken som hon lyckas gnissla med, såg lite roligt ut. Dingo fick följa med upp och träffa dem och det tyckte han var jätteroligt. Svansen gick och han pussade på dem för fullt.
Var tänkt att dom skulle komma igår och hälsa på, men då låg jag i migrän och klev nästan inte upp på hela dagen, med undantag för att gå ut och kissa hundarna och mata kaninerna. Huvudet höll på att gå i bitar tror jag, och inte en värktablett i hela huset hjälpte. Passade på att sova ut för alla nätters sömn jag missat de senaste månaderna. Har haft lite svårt att somna på kvällarna och för det mesta har det resulterat i några få timmars sömn per natt som mest. Kanske inte så konstigt att man hade huvudvärk.
Nej nu tycker jag att du ska kolla in det här sköna klippet, det ska jag och sen är det kväller! =)
(Glöm inte ljudet)
Andra bloggar om: Vem vill bli miljonär, huvudvärk, youtube
2 kommentarerSunkigt inlägg!
Ja detta är verkligen en sådant totalt meningslöst inlägg, men har man tråkigt kommer man på en massa tok. Många stör sig på felstavningar och översättningar samt grammatiska fel i svenskan. Jag kan vara jätteduktig på att både stava fel och forma meningar på fel sätt, men jag stör mig också mycket sällan på hur andra stavar. Det finns bara ett fåtal ord och felstavningar samt slangord som irriterar mig, och här kommer ”två” av dem:
Sele, selen, selarna!
I och med att jag själv syr selar och använder, samt att folk har möjlighet att mejla och beställa så kommer jag i kontakt med ordet sele nästan dagligen. Meningarna går uppenbart isär om hur man stavar det. Jag skulle aldrig direkt kommentera hur andra stavar det eftersom jag tycker att det är oförskämt, men kan ändå inte låta bli att fästa blicken lite extra på liknande meningar: 1. Vad ska jag ha för selen på min kanin? 2. Jag vill beställa 2 bogselen. 3. Har du vita bogselen? Jag vill få det till att det ska vara: 1. Vad ska jag ha för sele på min kanin? 2. Jag vill beställa 2 bogselar. 3. Har du vita bogselar?
Orka eller värre örka!
Ja, jag kanske börjar bli gammal men detta ord känns så barnsligt. Rättstavat och insatt i en mening, t.ex. ”Hur ska jag orka…” känns helt okej, men att enkom svara: Orka eller värre Örka (på göteborgska) får håret på armarna att resa sig, som om någon dragit naglarna mot svarta tavlan. Låter så respektlöst och uppkäftigt.
Skicka detta till alla som betyder något för dig!
Ja det kanske även du fått skickat till dig via mejl eller sms någon gång. Det finns tom. versioner på dessa kedjebrev som avslutas med något man skulle kunna kalla för hot, t.ex. att man kommer att drabbas av otur, sjukdomar osv. om man bryter kedjan och inte skickar tillbaka eller vidare till ett visst antal personer. Så hur många gånger har jag svarat på sådana mejl eller sms kanske du undrar, på det kan jag stolt svara NOLL! Och varför har jag inte gjort det? Jo av den enkla anledningen att jag varken är skrockfull när det kommer till detta, eller för den delen visar mina nära och kära uppskattning på det viset.
När det kommer till mejl så kallas faktiskt detta för spam. 80-talet var nog kedjebrevens riktiga genomslagstid. Folk mottog kedjebrev att vänner, skolkamrater och ovänner. Kedjebreven hölls mest vid liv på grund av att folk var rädda för de skrockfulla konsekvenser de skulle drabbas av om de inte skickade vidare. En vanlig avslutning på kedjebreven idag är: ”Skicka detta vidare till minst 10 personer för att din högsta önskan ska gå i uppfyllelse. Om du skickar till färre personer kommer din värsta farhåga att slå in istället”
Sms kan vara uppbyggt på ett annats sätt men fungerat ändå relativt lika. Har själv mottagit ett hundratal sms från vänner där sms:en ofta spelar på vilken bra vän man är om man skickar det till alla sina vänner i telefonboken, men att man är en riktigt dålig vän om man inte gör det. Ibland förekommer det också i sms:en att man kommer att drabbas av otur om man inte gör som det står.
Till alla er som ser blint till detta skulle jag vilja få att fundera på ett par saker: Vem tror ni startar dessa sms/mejl-kedjebreven? Varför tror ni att de finns? Och tror ni verkligen att man är en bra kontra dålig vän för att man gör som det står eller inte gör som det står i mejlet/sms:et? Det finns ganska tydliga tecken på att många av dessa ”kedjebrev” startats av teleleverantörer för att folk ska göra av med pengar, som sedan går in i teleleverantörernas bankkonton. Även om de allra flesta inte svarar på dessa sms så är det ändå en ganska stor del som gör det, hur mycket tror ni inte att det gör i pengar för dem som startat detta? Är det något du verkligen vill stödja?
Utan att överdriva så får jag nog ungefär 10-14 liknande meddelanden varje månad. Det är i snitt ungefär 0,3-0,4sms per dag. OM jag skulle göra som det står i alla dessa sms, och skicka till alla mina vänner som betyder något för mig som jag har i min telefonbok, skulle det resultera i att jag gör av med dryga 200kr bara på sms varje månad, det är 2400kr på ett år. Ska vänskap kosta pengar och hur sätter du i sådana fall prislapp på det? Är man en bättre vän för att man lägger ner mer pengar, och betyder det egentligen något alls att skicka ett färdigskrivet sms till en vän?
Så varför skickar folk vidare? Dessa meddelanden spelar på människans känslor i framförallt två aspekter, den första är skrockfullheten som jag nämnde tidigare, den andra är en människas känsla för en annan människa. Om du mottar ett meddelande från en vän som är utformat som det vi nämnt ovan kommer du kanske att känna dig dum om du inte svarar. Meddelandena innehåller ju ofta fina rader som: du är en sann vän, jag tycker om dig, du betyder mycket för mig osv. osv. Meddelandet avslutas med: Om du tycker om mig också så visa det genom att skicka detta tillbaka till mig, och även till alla andra som betyder något för dig, de kanske inte finns i morgon och då kommer du kanske att ångra att du inte skickade detta.
Hur du än väljer att göra så fundera på om detta verkligen är en fin gest att skicka till en vän. Ett meddelande som verkligen betyder något kan sällan skickas till alla dina vänner i telefonboken utan redigering, det är helt enkelt mer personligt och vänskapligt än detta sätt att ragga pengar åt teleleverantörerna. Och om du tycker mer om mig än om dem borde du antingen låta bli att skicka dessa sms till mig, eller helt enkelt skriva något som du själv kommit på.
Det enda rätta svaret till varför jag inte svarar på dessa meddelanden är kanske den att jag bryr mig så mycket om mina vänner att jag inte sätter dem i den sitsen att de ska behöva känna sig skyldiga att lägga ner pengar på att visa om de bryr sig om mig eller ej! Om jag är din vän, och om du bryr dig om mig kan du visa mig det utan att det behöver kosta dig ett öre!
Andra bloggar om: Sms, Mejl, Kedjebrev, Vänner, Mobil
1 kommentarVad kommer nu att hända med dessa stackars hundar?
Förra året tog programmet ”Insider” med Robert Aschberg på tv3 upp problemet med aveln på renrasiga hundar i Sverige. Många raser idag är så sönderavlade att de knappt kan gå ordenligt, vissa får stora svårigheter att andas och andra har så korta ben att magen släpar i. Dessa defekter eller vad man ska kalla dem bedöms ofta som extra fint på SKK:s utställningar. I tv studion sitter ett ombud från SKK och försvarar det fruktansvärda som håller på att hända med människans bästa vän.
Jag personligen har själv fått erfara att man i många SKK-medlemmars ögon inte är vatten värd om man ”bara” har en blandrashund. Idag gäller det tydligen att ha en hund som är så trasig som möjligt för att den ska anses som vacker. Ärligt talat går jag inte på detta. Fick en gång en fråga av en jämnårig som kommenterade vår Cavalierkille: ”Ska du inte ställa ut honom så att du får veta om han är fin eller rastypisk?” Öhh, vad svara man på något så korkat: Nej, jag VET hur fin han är, han är ju min hund!
Att personer kan ha misslyckats så radikalt i sina liv att de är tvungna att fokusera sin vardag på att till varje pris vinna i andra sammanhang, på sådant som egentligen inte kräver något från dem själv. Hundar utnyttjas, exploateras och vansköts bara för att ägaren skall ha en möjlighet att få åka på utställning och tävla. Att vara en tävlingsmänniska är en sak, men att vara en egoistisk sådan är en annan. En vinst är ju inget värt om man måste gå över lik för att vinna, eller missköta det som är det allra viktigaste.
Merparten av dessa människor skulle förmodligen själv aldrig ställa sig på en scen och be någon bedöma deras bedrövliga utseende, så istället får deras stackars hundar sitta emellan. Idag finns det många hundraser som är så hårt avlade, eller rättare sagt inavlade, att de bär på de ena defekterna efter de andra. Bettfel, för korta nosar som skapar andnöd, epilepsi, höftfel, hjärfel, synfel, ja listan kan göras lååång. Vissa uppfödare tar medvetet kullar efter hundar med genetiska defekter bara på grund av att hunden fått bra poäng på utställning? Hur kan en sjuk hund eller en hund med genetiska defekter ens få ställas ut?
Sen har vi också alla dessa människor som gärna skryter lite extra om sina hundar, hur duktiga de var på utställning och vilka priser de tog. Sen när man träffar dem med sina hundar så kan de knappt hålla dem kvar i koppel, de hoppar och far, kan inte ens sitt eller ligg och beter sig allmänt olydigt. Spelar det då någon roll vilka pokaler du dragit hem om hunden inte ens kan vanlig vardagslydnad? Vad du säger att din hund kan är oväsentligt, det är det vi ser att den gör som räknas! Det borde många stolta hundägare tänka på. Äger själv tre hundar, två av vilka vi uppfostrat själva, och alla dessa tre är lydiga, sociala med människor och andra djur och klarar galant vanlig vardagslydnad, det borde ge medalj om nått, inte en rabiat hund med en rosett från SKK.
Polisen vill inte längre använda sig av schäferhundar eftersom de blivit så sönderavlade. Malenois är istället en ras på uppgång hos polisen. Frågan är då bara hur länge det kommer att ta innan de även lyckats avla sönder denna annars så fina, högresta och självsäkra ras?
Ärligt talat så skäms jag över att vara människa då jag ser vad alla dessa renrasavlare gör med vårt hundsläkte, och även andra djurarter med för den delen!
Andra bloggar om: SKK, Avel, Inavel, Hund, Blandraser
Inga kommentarerHuvudvärk!
Hela denna vecka har präglats av huvudvärk, antingen från nacken eller från ögonen. Är lite jobbigt att orka med det man ska när huvudet vill gå i bitar. I början på veckan envisades jag med att försöka ta huvudvärkstabletter för att få bort det, men det visade sig vara helt verkningslöst så nu försöker jag bara dricka en massa vatten och stretcha nacken och ryggen. Vet inte om det är att jag legat konstigt då jag sovit, eller att jag kanske helt enkelt sovit för lite. Har sovit mellan 04:45 och 09:00 nästan hela veckan, och strax över 4 timmar räcker inte för mig per natt så jag måste försöka rätta till sömnen.
Här hemma har det inte hänt så mycket spännande att berätta om mer än det vanliga. Våra små guppyyngel simmar runt och växer på dagarna =) Hundarna (speciellt Dingo då) har blivit valpar på nytt när det kom nysnö och katterna ligger mest och latar sig på toaletten. Ja katterna är verkligen ett bevis på att det inte bara är jag och Tobias som njuter av golvvärmen där inne. Det är lätt att man står där inne och bara njuter av att ha fötterna mot ett varmt golv.
Nu har också ljusslingan vid kaninernas burar kommit upp igen. Kanske aningen tidigt för en julslinga men den är ju inte till för att pynta omgivningen utan för att ge kaninerna lite ljus om kvällarna. En utomhusslinga är perfekt eftersom den drar lite el, lyser lagom mycket och är enkel att sätta upp och är säker mot fukt. Köpte den på rusta förra året för 79kr och det var verkligen en investering, gud så fint och bra den lyser där ute. Hade man inte den skulle man vara tvungen att sätta i en sladdlampa varje gång man gick ut, och sen skulle det bli så mörkt åt ninisarna på kvällarna.
Har precis kommit in från kaninerna nu och det är kaaaaaaallt ute kan jag säga. Även om det bara ligger på 2-3 minus så känns det bitande kallt. Fingrarna är iskalla och stela efter att man stått och hållit på med halvfrusna vattenskålar. Hade med en påse morötter ut och när jag var färdig och på väg in satt alla och mumsade förnöjt på dem =)
Andra bloggar om: Huvudvärk, Kaniner, Morötter, Ljusslinga, Belysning
Inga kommentarer