Det värsta som finns är då djuren blir sjuka och man som djurägare hamnar i en vanmäktig situation. Viktor har blivit sjuk under helgen och har varit till veterinären och fått medicin. Nu kan vi bara hoppas att det hjälper och förtvivlat vänta på fler provsvar som kommer till veckan.

Tidigare i veckan och under fredagskvällen visade han inte några som helst symtom. Han var pigg, glad och busig precis som vanligt. Klockan 05:00 på lördagsmorgonen vaknade jag av att någon katt kom infarande med en smäll genom kattluckan. När jag lagt huvudet på kudden igen så hörde jag konstigt ansträngda andetag och låg och lyssnade någon minut innan jag förstod att det var Viktor som andades konstigt.

Efter någon minut klev han upp och gick in i köket för att dricka vatten, han drack en halv flod och visade sedan att han ville ut och kissa. När han kom ut kissade han en halv flod, stående utan att lyfta på benet och kom sedan lunkande mot dörren igen och ville in. Viktor är vanligtvis så sprallig och glad när han vaknat, alltid beredd att busa och med glimten i ögat. Nu såg han gammal, sjuk och trött ut. Vi satt på sängen och bara väntade på att klockan skulle närma sig en mer kristlig tid så att vi fick ringa veterinären.

Medans vi väntade funderade vi på vad som kunde vara fel. Först trodde vi att han haft ett epilepsianfall men han hade inte kissat på sig i ”bian” eller dreglat vilket han alltid gör vid ett anfall så det avfärdade vi ganska snabbt. Förgiftning var också något vi grubblade på eftersom han blivit sjuk så fort, men vi har ju inga skadliga ämnen hemma eller något sånt som han kunnat få i sig. Vi har knappt några starka rengöringsmedel hemma, inga giftiga krukväxter eller något gift typ. Myrr- eller råttgift.

Efter 2 timmars vakande och funderande hade klockan äntligen blivit 7 så att vi kunde ringa veterinären i alla fall. Vi fick en tid 08:15. Tobias åkte upp till Bollnäs med Viktor där veterinären undersökte honom, tog röntgenbilder, ultraljud och blodprov. Han fick fyra sprutor i nackskinnet och flera piller med sig hem i små zipp-påsar. Exakt vad som felar vet inte veterinären men under tiden han undersökte Viktor så kunde han konstatera att prostatan var förstorad och att ett levervärde var förhöjt. Han tyckte också att hans drickande tydde på något fel med binjurarna och att hans snabba andhämtning och höga puls eventuellt kunde vara en hjärtmuskelinflammation.

Under hela dagen igår var Viktor väldigt klen och trött. Han sov mest och klev bara upp för att dricka vatten eller för att gå ut och kissa. Han vägrade äta sin mat och vi fick bara i honom några frolic med hans mediciner. Idag däremot åt Viktor med bättre aptit och orkade till och med morra lite åt oss på sitt skojiga vis. Jag bara hoppas att han ska bli frisk igen och att veterinären hittar vad som felar i blodproven.

Andra bloggar om: Hjärta, Lever, Binjurar, Törst, Förgiftning, Blodprov, Röntgen, Ultraljud

Sajten drivs inte längre men ligger fortfarande ute. Namnet avslöjar kanske dess syfte, om inte annat kan jag berätta att den funnits för att hacka på alla dem som särskriver. Ca. 6-8% av befolkningen lider idag av dyslexi, det utgör ca 600 000-700 000 svenskar, men fler tros ändå lida av läs- och skrivsvårigheter även om de inte fått en diagnos. Jag själv har för det mesta inga större problem att stava rätt eller att läsa, däremot har jag fruktansvärda svårigheter med att skriva ihop, dvs. jag särskriver ord som inte skall vara särskrivna.

skrivihop.nu har under tiden 2000 till 2003 skrapat ihop 26 328 medlemmar som hjälpt sajtens grundare att manifestera mot oss särskrivare. På sidan kunde man t.ex. köpa klisterlappar för ”taktisk mini-affischering” eller en t-shirt med texten ”Vi kämpar mot särskrivningar. Bara.” Personerna bakom hade bland annat denna text på sidan: ” Tilläggas bör dock att vi på intet sätt ser ner på folk som stavar fel. Rättstavning är svårt, ihopskrivning är lätt.” Till personerna bakom sidan och till er som blivit medlem kan jag bara säga: Ni är patetiska!

För det första är det så att väldigt få människor skriver isär för att vara vrånga, till största delen beror särskrivning på stavfel eller för att man inte vet hur det ska skrivas. För det andra är inte ihopskrivning lätt om man har problem med det, vilket borde vara rätt logiskt även för en språkpolis. Många som mig, som inte lider av dyslexi, har ändå svårt att avgöra hur vissa ord ska skrivas. Att få detta kastat i ansiktet känns både kränkande och förnedrande och ni borde veta bättre. Att påstå att man inte får skriva fel för att man jobbar på Ica, Coop eller IKEA är ju rent ut sagt för jävligt och mycket kränkande. Att sätta upp företag på ”svarta listan” för att de stavat fel ger både vånda och plåga åt dem som vet med sig att de har problem med särskrivning, och det blir svårare för dem att våga skriva så att andra ser det.

I mina ögon är detta samma typ av förföljelse som tyskarna bedrev mot judarna under 40-talet: man ska straffas, pekas ut och skämmas för något man inte kan rå för. Det finns inga värre fascister och översittare än språkpoliserna i vårt samhälle. De förnedrar, kränker och skadar människor som redan bär på problem. De ger inte andra människor rätten att vara som de är och de tar ingen hänsyn till eventuella handikapp. De är beredda att kliva på folk, såra och skada bara för att poängtera hur saker och ting stavas. Vilka är då egentligen de verkliga förlorarna då språket kommer att utvecklas?

Listan med alla ”fina” medlemmar hittar ni HÄR, och det går enkelt att söka på namn högst upp på sidan! Att hitta både speciallärare och psykologistuderande på sidan är både stötande och skrämmande tycker jag. Även om sidan i första hand riktar sig till större företag så är det bedrövligt att starta en sida av denna karaktär för att pika särskrivning som många människor inte kan rå för. Jag har kanske problem med särskrivning, men jag är fullt kapabel att både stava och förstå innebörden av ord som empati, förståelse, överseende, skonsamhet och respekt, något som denna sida och dess medlemmar inte visar minsta tecken på att vara kapabla till.

Stavfel ska alla vara berättigad att göra utan pikar, oavsett vem man är eller vad man jobbar med, och även om det krävs att du som läsare tvingas tänka till en extra gång.

Ja det är dom verkligen. Just nu är jag så mätt så att jag knappt orkar sitta, ändå är det över 2 timmar sedan vi åt. Kokade några kroppkakor och åt med lingonsylt ikväll, enkelt och gott. Imorgon siktar jag på korvstroganoff och på torsdag får det bli något enklare igen eftersom Tobbe ska på rep. Ibland går det hyggligt bra att planera in kvällsmaten, ibland är det helt omöjligt. Hur som helst så äter vi väldigt sällan skräpmat från Mc Donalds eller pizzerian så lite enklare hemlagat kan man gott unna sig ibland.

Är nu också färdig med boken ”Mias systrar” som jag började med för någon vecka sedan. Den är riktigt hemsk och berättar om tre kvinnor som är utsatta för misshandel av sina män eller fäder. Något som dock slår mig tidigt i boken är att det känns som om denna bok inte är till för att uppmärksamma kvinnovåldet utan mer för att bidraga med mer pengar till Maria Erikssons ficka. Gömda, Asyl och Mias hemlighet var mer än nog till denna berättelse. Det känns som om man läser denna bara för att få veta om mer elände och detaljer i några utvalda personers privatliv.

Jag kan inte låta bli att tro att man försöker tjäna pengar på detta ämne, och är det på det viset så är det rent för jävligt. Liza Marklund gick inte med på att hjälpa till med fler böcker efter Gömda och Asyl, hon själv sa: ”Jag sa att jag tycker att historien är färdigberättad, att punkten var satt. Jag tycker inte att det finns mer att berätta.” Jag kan bara hålla med. I Mias systrar har inte Maria mer att berätta om sig själv och skriver därför om andra kvinnors liv för att själv tjäna en hacka på affären. Jag kommer inte att lägga ner mer tid på böcker av henne.

Andra bloggar om: Kroppkakor, Böcker, Mia Eriksson, Maria Eriksson, Gömda, Asyl

Det är din dag idag, vi firar ett till år
Av alla 34 är det av detta som du får:
två nya gråa strån i pannan
och en rynka i ögonvrån

Säg adjö till mjuka leder
nu blir ryggen stel och seg
När du nu ska springa milen
blir dina ben till kaffeved

Men sörj ej gamla tider
Ty dem ser du inte mer
Var glad för att du fyller
ett år mer än 33!

Grattis till dej snutten min!

I rubriken låter det kanske som om jag klagar på att det är fredag igen, tvärt om, är bara så förvånad över att veckorna rusar förbi så fort. Fast jag har alltid tyckt att februari och mars är månader som bara susar förbi. Skönt är det i alla fall att veta att våren inte är allt för avlägsen och att vi passerat de mörkaste vintermånaderna. Nu börjar man återigen blicka framåt med lite ljusare syn på tillvaron.

Vid flera tillfällen i livet har jag blivit utskrattad på grund av namnet på en enkel bak- och degingrediens. Meningarna har gått isär huruvida jäsningssaltet heter Hjortronsalt eller Hjorthornssalt. Jag har stått på mig och sagt att det är Hjorthornssalt men har då fått skojiga kommentarer från vänner och bekanta att det inte alls heter så utan att det är hjortronsalt det egentligen heter ”Du e skojig du Frida, och djurvän”. När jag sedan sagt att jag verkligen tror att det heter Hjorthornssalt för att man förr gjorde det på malda hjorthorn så skrattade folk ännu värre. De senaste 10 åren har jag inte ens velat påtala saken eftersom man sällan haft en förpackning med sig så att man kunnat styrka sitt påstående.

Igår fick jag det riktiga namnet bekräftat då jag först läste i bakboken och sedan var på Ica för att handla ingredienserna. Och mycket riktigt: saltet heter faktiskt HjortHORNSsalt! Det ni, skrattar bäst som skrattar sist. *Jag är inte galen* Urdrag ur wikipedia.se ”Hjorthornssalt framställdes förr genom upphettning av horn och klövar från bland annat hjortar därav namnet.”

Andra bloggar om: Hjorthornssalt, Hjortronsalt, Jäsning, kemiskt jäsmedel, ammoniumvätekarbonat

Så var ytterligare en fettisdag till ände. Hade mer eller mindre lovat hembakta semlor i år, så idag efter besöket hos doktorn stannade jag till på Ica och handlade ingredienser. Många använder bara en vanlig vetedeg till detta, men jag måste bara ha stötta kardemummakärnor i degen för det ger en helt underbar och äkta smak av semla. Jag gjorde också på torrjäst eftersom jag tycker att det både ger snabbare jäsning och ett luftigare bröd.

Som fyllning använde jag mig av färdig mandelmassa och varm mjölk. Många har bara i en klick mandelmassa som den är i bullen men jag tycker att det blir godare och krämigare att mosa ner mandelmassan i lite varm mjölk så att den blir som en seg röra. Självklart skall semlan vara garnerad med vispad grädde och florsocker. Inget går upp emot en hembakt semla på en helt vanlig tisdag!

Nej tyvärr är det så att jag ibland inte alls känner för att blogga. Det behöver inte alltid vara det att man inte har något vettigt att skriva, utan mer det att man inte känner för att skriva något alls, eller så vill man vara anonym ett tag. Här om veckan var jag och Tobias och handlade och skulle testa Heinz chilibönor (starka vita bönor) och när man köpte två burkar fick man 8:- rabatt om man lämnade en kupong i kassan. På kupongen ska man skriva sitt namn men eftersom jag inte ens orkade skriva hela mitt namn så blev det bara ”Tomten” istället. Hon i kassan reagerade inte ens.

Idag är jag förkyld och lite seg. Vaknade till en herrans röra imorse då Viktor fått för sig att riva ur pappersinsamlingssäcken i hallen. Den skyldigas ben syns på bild nere i högra hörnet. Tobias gick till bussen vid 08:00 och jag sov en timme till eftersom jag hade feber och sov dåligt inatt. Förmodligen kunde inte Viktor somna om efter det att Tobias gick så han bestämde sig för att sysselsätta sig själv i hallen. Runt 08:40 vaknade jag av att Viktor gick omkring i sovrummet och prasslade med något, kollade upp på honom då och såg att ett vadderat kuvert satt fast under tassen på honom så jag fick hjälpa honom att få bort det. Men så trött som jag var så slumrade jag om i 20min. När jag sedan klev upp var det bara att ställa sig och städa. Vad skulle man göra om man inte hade hund?