Ja, ett sådant förbud vill EU införa om man skall tro på tidningarna. Tydligen kan förslaget bli verklighet redan nästa år. Jag håller med om att glödlampan inte är den energisnålaste produkten i hushållen, men å andra sidan undrar jag om det verkligen är vettigt med en sådan här lag i dagsläget. Än finns det ingen lågenergilampa som verkligen gör rätt för sitt namn.

Det finns många nackdelar med dessa lampor. Även om man inte tror det så är det faktiskt så att glödlampor till viss del hjälper till med uppvärmningen i hemmet. Lågenergilampor producerar mindre värme men ger mer ljus per watt. På grund av dess låga temperatur har man kommit fram till att energivinsten förmodligen ligger under de 75% man först trodde. Lågenergilampor är dessutom mycket dåliga på färgåtergivning och ger ett onaturligt sken mot omgivningen. Bländningsrisken är dessutom större med lågenergilampor.

En lågenergilampa kan/ska inte tändas inom 2 minuter efter att den släckts. Detta kan bli ett problem om man glömmer något i ett rum och man behöver tända lampan på nytt. Dessutom är många lågenergilampor riktigt sega när de tänds. Det kan ta upp till flera minuter innan de brinner som de ska. Att dessa lampor dessutom innehåller det högst farliga och giftiga grundämnet kvicksilver är bara som ”grädde på moset”. Det gör att man aldrig får kasta en lågenergilampa i soporna utan måste åka till en miljöåtervinningsstation med den.

För mig är detta anledning nog att inte välja lågenergilampor. Hur tror ni kvicksilverhalterna i naturen kommer att se ut om 5-10 år om glödlampan förbjuds? Jag väljer hellre glödlampa ett tag till och gör av med lite mer el än att se hela östersjön död och vårt dricksvatten förorenat med dödligt kvicksilver. Bättre vore det att lägga ner tid och pengar på att alstra naturvänlig el. Att utesluta glödlampan är som att bota pesten men göda koleran tycker jag.

Andra bloggar om: Glödlampa, Lågenergilampa, Ljus, EU, Kvicksilver, Miljöåtervinning, El, Energi, Miljö

Har för någon timme sedan stängt av teven efter att ha sett ett inslag av Insider på TV3 om just tidelag. Det var så obehagligt att jag mådde fysisk illa efter att ha sett det. Det borde vara så självklart att det krävs en lagstiftning mot tidelag. Ändå är det i teorin helt lagligt att förgripa sig sexuellt på djur, för så länge ingen kan bevisa att djuret skadats fysiskt eller psykiskt anses det inte som ett brott. Men att det inte finns bevis betyder ju inte att djuret inte tagit skada. Folk i vårt samhälle har väldigt dålig förståelse för människor med psykiskt illamående, så hur skulle de kunna förstå sig på ett djur och göra en bedömning där när de stackarna inte ens kan prata och göra sig förstådda.

Det som får mig att må mest illa av alltihop är att vi snart befinner oss ett decennium in i 2000-talet, och ändå är tidelag inte förbjudet i ett land som Sverige. Konstigt känns det också att de kan lagstifta om andra mindre betydande saker i djurhållningssammanhang, men att ha sex med djuren ska vara tillåtet. T.ex. måste alla som har kanin ha installerat sitthyllor i sina kaninburar för att inte bli av med sina djur, för det har man sett till att lagstifta om. Men en sådan viktig sak som tidelag kommer efter allt annat trots att det är det allra viktigaste.

Hur prioriterar Sverige sina djurhållningsfrågor egentligen? Fram till 1864 var tidelag belagt med dödsstraff, men 1944 (för bara 64 år sedan) ansåg man inte längre att det var brottsligt, och legaliserade istället hela begreppet. Jag vågar knappt tänka på hur det ser ut i huvudet på dem som kom på att det skulle legaliseras.

Om du inte redan gjort det tycker jag att du omedelbart ska gå in på Djurrättsalliansens hemsida och skriva under deras protestlistan mot tidelag.

Andra bloggar om: Protestlista, Tidelag, Förbjud tidelag, Lagstifta, Djur

Ikväll kollade vi på den gamla klassikern ”Lassie Come Home” från 1943 med bland annat Roddy McDowall, Elizabeth Taylor och Elsa Lanchester. Filmen handlar om den vackra och lojala colliehunden Lassie som tvingas lämna sin familj och sin lillhusse i Yorkshire då de inte längre har råd att ha henne kvar. Hon som varit van att hämta lillhusse från skolan klockan fyra varje dag får svårt att sätta sig till ro i sin nya familjs och deras kennel. När hon följer med på sin första utställning i Skottland bestämmer sig Lassie för att rymma och påbörjar så en lång och farlig vandring hem till sin gamla husse i Yorkshire.

Den här filmen hör verkligen till genren Klassiker om någon. Den är så vacker, underhållande och håller en mycket hög mysfaktor. Den här typen av filmer görs inte längre. Just nu hoppas jag och ber att också uppföljaren ”Courage of Lassie” ska bli tillgänglig inom kort. När man sett om den ena vill man också se om den andra. Dom här filmerna hade vi inspelade på VHS när jag var liten, och de hörde till mina klara favoriter. Otroligt känns det att få se dem igen och återfinna lite av den där känslan man kände när man såg dem som barn. Jag kan nog ärligt säga att jag sett båda filmerna 10-15 gånger vardera, utan att överdriva. Kanske är det snarare en underdrift.

Andra bloggar om: Film klassiker, Elizabeth Taylor, Roddy McDowall, Lassie, Lassie Come Home, 1943, Eric Knight

Med det hyggligt nyvunna akvarieintresset man har kikar man ständigt efter rolig inredning att sänka ner i akvariet. När vi var till Gävle för någon vecka sedan hittade jag en superfin Mopanirot att ha i vårt stora akvarium. Saken är den att jag är snål. Jag tittar på mycket saker men kommer sällan mig för att slå till på sådana här saker. Men nu när vi var ner kunde jag inte låta bli. Den var allt för stor och allt för billig för att låta bli.

Sagt och gjort, vår nya rot fick följa med hem. Problemet med just Mopani är att den missfärgar vattnet de första året eller så. En bra sak är därför att koka dessa rötter innan man låter dem sjunka ner i karet. Ett stort problem blev ju då detta eftersom denna rot är stor som ett hus, och går inte ner i någon av mina kastruller. Den största jag har är på dryga 10L och den är ändå som en fingerborg åt den här roten.

Även om jag skulle lyckas koka en sida åt gången genom att vända på den så får den inte plats i kastrullen på spisen eftersom den pekar upp i fläkten. Och att skruva ner spisfläkten för att koka en rot känns som lite ”overkill”. Då återstår bara en sak att göra: Sänka ner den i en balja med hetvatten och låta den stå ett par veckor. Kanske skrubba den med en rotborste efter någon vecka eller så.

Tanken som slår mig när jag planerar för detta är hur många det egentligen är som har det här problemet. Och hur många har ens en tanke på att koka en rot i sin farmors gamla syltkastrull?

Andra bloggar om: Akvarium, Rot, Mopani, Koka rot, Rotkokning, Akvarieinredning

Människor göder (gödslar) växter, buskar, träd och många andra botaniska ting. Men att göda djur tycker jag är ren grymhet. Här handlar det inte om att göda upp ett djur till sin idealvikt, utan att göda för att vinna en fördel av helt andra orsaker. Exempelvis för bättre avkastning vid köttproduktion men också vid uppfödning för att ”bättra på” djurets yttre inför utställningar.

Det finns massor av arter i världen som göds på det här viset, och kaniner som ligger mig varmt om hjärtat är inget undantag. Köttproduktion på kanin är en industri på uppgång och här förekommer gödning i allra högsta grad. Ändå är inte den formen av gödning kanske den värsta. Uppfödning för utställning och gödning inför den är förmodligen ännu värre, eftersom det enda produktiva som egentligen utvins av det i bästa fall är en pokal eller en fjantig rosett i grälla färger.

Här i Sverige föder folk upp kaniner med målet att få dem att i största möjliga mån följa den Nordiska kaninstandarden. Här tar man viktmässigt inte hänsyn till benstomme, individuella mått och liknande, här är det viktigaste att kaninen uppfyller en viss viktstandard som är satt för varje ras. Hur man uppnår vikten har uppfödare olika knep för. Vissa begränsar avsiktligt kaninens burutrymme för att ge den mindre chanser att gå ner i vikt. Vissa göder dagligen sina kaniner med fet kost som egentligen inte passar en kanin, som exempelvis feta solrosfrön och kraftfoder avsett för gödning av får och svin.

Resultatet blir en kanin som nästan drar magen i golvet då den går. Feta valkar hänger över både fram och bakben, kraftig fettmassa runt huvud och ansikte som gör att kaninens blinkhinnor i ögonen blir tydligare framträdande på grund av hängande ögonlock. Allt detta för att kaninen skall uppnå rätt vikt då den ställs på vågen hos utställningsdomaren, och för att kaninägaren skall ha chans på en rosett eller pokal att ställa i kaninhuset.

Man ser aldrig till varje enskild individ och vad den behöver/bör/skall/borde väga. Här finns bara en standards som säger att kaninen i den rasen skall väga ett visst antal kilo för att slippa poängavdrag. Muskler väger mer än fett, men få uppfödare har tiden som krävs för att träna upp kaninen till de rätta kilona. Det är helt enkelt lättare att göda dem med fet kost. Fet och osund mat och ingen motion är en katastrof för människan. Vem tror egentligen att det är annorlunda med djur?

Detta är enligt mig en dold form av djurplågeri. Varför skulle detta vara bättre än att slå eller på annat sätt plåga ett djur till döds? Hur vet vi att dessa djur inte dör en förtidig död på grund av överdriven fetma? Detta är lika avsiktligt och elakt som vilken annan form av djurplågeri som helst. Skillnaden är bara att detta plågande dras ut och pågår under längre tid, uppmuntras, prisas och tom. uppmärksammas som en fördel på utställning.

Ibland skäms man över att vara människa överhuvudtaget!

Andra bloggar om: Gödning, Kaninutställning, Vikt, Nordisk kaninstandard, Djurplågeri

Jag trodde att Idol var ett koncept för människor med dolda musikaliska talanger att få en chans att komma fram och visa vad de kan, utan förutbestämda ramar eller olika fack att placera in människor i. Åtminstone skulle jag önska att det var så. Tyvärr halkar just nu Tv4 på sin egen dumdristighet då de kör ett race för att smutskasta och frysa ut vissa deltagare som de från början själva plockat ut till den magiska 10:an.

Lars Eriksson är en av de återstående 7 deltagarna i programmet, och kanske den enda av dem som vågar stå för sin egen egenhet, sina idéer och tankar. Han vägrar placeras in i ett fack, kör sitt eget race, får uppbackning av folket men behandlas ändå som en outsider och försöker frysas ut. Jag kan hålla med vissa om att han inte är den allra bästa sångaren av de kvarvarande deltagarna rent tekniskt, men det han saknar i röstkapacitet tar han igen på så många andra plan. En Idol och artist är inte bara musikalisk utan också underhållande och karismatisk.

Veckans tema är rock, och veckans inbjudna coach är Desmond Child. Idolerna har givits en lista på låtar de får välja mellan, men då en av deltagarna (Lars Eriksson) väljer en låt ur listan som inte tillhör Fröken Child själv tar det hus i helvete. För det första kan man undra hur mycket rock Desmond Child verkligen är, och för det andra kallar man det inte för ett fritt val om man sedan blir arg över hur någon annan väljer.

Just nu verkar hela juryn vara på lynchmobbshumör och dessvärre drabbar det en person som inte faller in i det fack som de vill att hela Idolkonceptet skall vara. Men varför är det okej för vuxna människor i musikbranschen att utnyttja och exploatera oerfarna ungdomar med musikdrömmar, och tjäna pengar på dem, om det inte är lika okej för unga oerfarna människor med musikdrömmar att utnyttja Idolkonceptet för att komma någonstans? Vad är skillnaden? Är det inte publiken och alla dem som ringer in och röstar för 9,90:-/per samtal varje vecka som ska bestämma vad som passar i Idol och inte? Det är ju dem som bekostar hela kalaset. Och råkar Lars E vara kvar efter varje veckas utröstning så är det väl för att folket röstar så.

Jag kan tycka om skönsång med blonda välsvarvade blondiner, och jag kan mycket väl lyssna på uppumpad testosteronstinna hingstar ibland, men ärligt talat är det ganska skönt att bara få vila ögonen på och lyssna till en helt vanlig, galen, excentrisk och rolig människa med egna idéer, som har lite egen vilja och pondus bakom sina framträdanden, utan att allt ska bygga på kroppsideal och sex. Jag hoppas i alla fall att han blir kvar, och visar juryn att det inte bara är ny musik, snygga kläder och ”sex appeal” som säljer. Ibland är humor den bästa ingrediensen till framgång, även när det gäller musik.

Andra bloggar om: Tv4, Idol 2008, Lars Eriksson,   Desmond Child, Rock, Rocktema, Musik, Musiktävling

Ja det måste det väl nästan vara. Första snön för året i dessa delar av landet föll för ganska precis en vecka sedan, några mängder kom det inte men ändå ligger mycket kvar. I oktober 2006 kom en snödämp på runt 2-3dm som gjorde oss strömlös i ett dygn, men det låg bara kvar i 2-3 dagar. Nu kom det max 5 cm men det stannade i en vecka, om det inte blir ännu längre. Jag är väl inte direkt störtförtjust i snö och halka som de flesta kanske vet, men hellre lite mer snö eller inget alls. Nu blir det ju bara halt.

Andra bloggar om: Snö, Vinter, Kyla, Frost, Halka

Inatt går slutspurten för det amerikanska valet in i sitt slutskede och Amerikas närmaste framtid kommer att avgöras inom 12 timmar. Obama eller McCain, alla undrar vem som kommer att stå som slutlig segrare i ett av de mest uppmärksammade amerikanska valen genom tiderna. Jag kan inte annat än hoppas på Obama, för hur man än ser på det kommer även Sveriges välfärd att påverkas beroende av vem som vinner valet.

Opinionsundersökningar visar att Obama leder ganska stort över McCain, men samtidigt ska man hålla i minnet att dessa undersökningar ofta haft fel när det gäller valen i USA. Det är skönt att se att de demokratiska partiet har en så stor chans till vinst i USA, samtidigt är jag lika oroad över hur många det ändå är som röstar på den republikanske John McCain.

Kriget i Irak, kvinnors rätt till abort, lika rättigheter för homosexuella och statliga sjukvårdsförsäkringar är bara några få orsaker till att jag själv skulle rösta på Obama. Enligt undersökningar som gjorts på aftonbladet.se skulle Obama vinna jordskredsseger om valet gick i Sverige. Kanske inte så konstigt eftersom vi i Sverige ser på Patriotism på ett annat sätt än de maktgalna och krigsgalna republikanerna i USA.

Andra bloggar om: Barack Hussein Obama, John McCain, Val 2008, USA

Vaknade ganska sent på förmiddagen idag. Visserligen var klockan en bra bit efter fyra sista gången jag kollade på klockan innan jag somnade inatt, så lite sovmorgon var välbehövligt. Klev upp och försökte vakna till men var fruktansvärt trött och seg. Både jag och Tobias kände oss ur form och trött, men samtidigt lite rastlös.

Så vi kokade ihop lite lätt lunch och käkade och sedan tog vi en tur till Gävle. Passade på att handla lite julklappar. Ofta kommer man på att man ska göra det i början eller mitten av december och då blir man så stressad. Så det är verkligen skönt att ha det mesta gjort redan i början av November. Vägen ner till Valbo var lite blöt och snöslaskig på vissa håll, men vi körde lugnt och försiktigt så det var lugnt. Tobias bytte däck innan vi var till Rengsjö igår så dubbarna var i alla fall på.

När vi gick in på Toy’s R Us var Tobias lite mosig efter bilfärden ner och såg inte riktigt var han satte fötterna. Detta resulterade i att han snavade på en metallskena i golvet där kundvagnarna skall ställas och det var riktigt nära att han dratta på rumpan. Oooohooooo! utropade han och hela butiken vände sig om och tittade. Jag hade svårt för att hålla mig för skratt under hela vår vandring runt butiken sen. Han ska alltid spexa till det lite extra när vi ska någonstans.

Ikväll har vi bara softat framför teven, ätit lite rester av vår hemlagade pizza och kollat på filmen ”Red eye”  (igen). Såg den filmen för några år sedan och nu kändes det som om det var dags att se den igen. Passade bra under Halloween också även om den inte riktigt går under det temat. När filmen var slut var vi lika förbryllade denna gången som förra över att den bara är en timme och femton minuter. Den känns verkligen längre, på ett positivt sätt. Händelserik och spännande på alla sätt. Det är skönt att inte alla filmer måste vara 1½ timme eller längre.

Andra bloggar om: Red eye, Vurpa, Snava, Trilla, Dratta

Igår mitt på dagen passade vi på att ta en tur till Rengsjö och hälsade på brorsan och hans familj. Oskar fyllde ju fem år den 14 oktober och tyvärr var vi sjuka då så vi åkte dit denna helg istället.  Med oss hade vi två små presenter och ett glatt humör. Oskar fick ett Memory spel med Spindelmannen och ett operationsspel där man ska plocka ur bitar ur en spelplan utan att nudda kanterna. Ett snarlikt spel hade han redan fått, Buckaroo – en supercool åsna som man ska försöka packa utan att den sparkar bakut, för då flyger all packning av. Det satt vi vuxna som förstenade och spelade en bra stund, och det var superkul. Själv darrade jag dock som ett asplöv när jag försökte få packningen på åsnan.

När vi kom hem gjorde vi lite panpizza och tittade på Stjärnor på is. När det var slut drog vi igång en rysare, El Orfanato, som fick oss att sitta på nålar i 105min. Verkligen en bra och passande film såhär under Halloween och allt, una historia de terror. Det är inte ofta man frivilligt sätter sig och ser på en spansktalande film, kanske oftast eftersom man inte hör så väldigt mycket om dem. Men denna var verkligen värd varenda minut av tittandet.

När vi kollat klart på filmen och gick in i datarummet för att kolla mejlen och stänga av lite lampor så satt Viktor där på min datastol och agerade telefonsupport. Det var visst någon Schnauzertik från Irland som fått problem med sitt antivirusprogram och behövde lite support från en trevlig herre. Bara så du vet Viktor så är det du som betalar telefonräkningen denna månad.

Andra bloggar om: Buckaroo, Packåsna, El Orfanato, Telefonsupport, Hund