Tiden går fort, allt för fort och alltid fortare än man förväntar sig att den ska. Det är lite över fyra år sedan mamma somnade ifrån jordelivet, men ändå känns det så nära fortfarande. Dagarna går och livet går vidare på något sätt, men under vissa perioder är det mörkare och jobbigare än annars. Jag tror inte att det går mer än femton minuter mellan gångerna jag tänker på mamma. För det mesta på alla glada minnen, hennes styrka och hennes vackra leende. Ibland på allt jobbigt och hemskt, och all den tid vi skulle kunna haft tillsammans.

Vi fick tjugotvå jular tillsammans, fast de första fyra eller fem kan jag inte påstå att jag kommer ihåg så mycket av. Som barn betydde julen tomte, paket och massor av godis. Julmaten var man oftast allt för nervös för att kunna svälja ner, men godiset gick ner i giriga tuggor. Knäcken däremot med alla sina trilskande nötbitar fastnade på tröjan efter att jag sugit på den i en minut och sedan tröttnat för att den var för hård. Mamma sa att jag inte fick plocka fler om jag inte åt upp dem, så vissa halvfärdiga knäckar fick ta skydd i blomkrukor för att ge plats åt nya i munnen.

Alla vuxna verkade så förväntansfulla över att maten snart var färdig. Herregud, hade de ingen aning om att tomten var på väg? När maten serverades plockade alla sina tallrikar fulla i samtliga latituder. Sillen delade plats med pressyltan och ingen verkade se något konstigt i att ta julskinka och gravad lax i samma tugga. Maten tystade munnen på fe flesta, förutom på morfar som alltid hade en rolig historia att berätta så att julmusten närapå bubblade ur näsborrarna på oss. Mamma hade fullt sjå med att skratta åt hans historia och samtidigt läxa upp honom över att han alltid skulle vara värst.

När alla vuxna ätit sig så mätta som om det inte fanns någon morgondag och mamma börjat stuva av bordet för att ta sig an den enorma disken som skapats, satte vi oss till rätta med gästerna i vardagsrummet för det årliga surret framför teven. Greta 90+ undrade ängsligt vem som skulle betala notan. Under några julaftnar i rad visades en ankmamma på teven som försökte passera gatan med sin kull av små duniga ankungar. Hänsynsfulla människor i bilar och cyklar stannade för att släppa fram den lilla truppen. Stämningen hemma var på topp, och julaftonskvällen började nå sitt klimax. Nu kunde det inte vara långt kvar innan tomten skulle komma.

Jag frågade om inte tomten skulle komma snart, men morfar svarade att ”Ingrid *host* tomten måste smälta maten först”. Alla vuxna skrattade men jag förstod inte det roliga alls. Hur visste han när tomten åt kvällsmat? När mamma som var färdig med disken hon jobbat träget med under någon timme kom ut i vardagsrummet och med vår hjälp serverade kaffe, lussebullar och radiokaka visste jag att det borde vara nära nu. Tomten kom nästan alltid inom en halvtimme efter att mamma blivit klar med disken. Han var duktig med tider måste jag säga.

Rätt var det är inser jag att Ingrid är borta, och strax efter hörs hårda knackningar på dörren. Mamma utropar glatt att tomten är här och att hon tycker att jag och mina syskon ska gå och öppna åt tomtefar, men det tänker jag verkligen inte göra. Min bror Niklas är modig och öppnar och in kliver tomten i sina grova skinnstövlar med grova sömmar och sin pylsiga rock. De första åren (sent 80-tal) satt ansiktet och skägget lite snett, men vem brydde sig om det när han äntligen var här.

Inne i vardagsrummet får tomten sig en stol att sitta på och jag tittar villrådigt på mamma och tomten om vartannat, både rädd och förväntansfull. Han frågar om det finns några snälla barn här, och det övertygar jag honom om. Samtidigt hoppas jag för glatta livet att han glömt bort gången då jag tidigare på året klippt ner alla växter jämns med jorden. I samma stund upptäcker jag också att tomten har samma örhängen som Ingrid, och det är jag inte sen att tala om. Jag tyckte inte alls att det var konstigt att tomten bar rosa örhängen, det vara bara konstigt att han hade precis lika som Ingrid. Vilket lustigt sammanträffande. ”Ni kanske har köpt dem på samma ställe!”

Paketutdelningen startar och tomten framför våra önskningar ”God jul Niklas önskar mamma” ”God jul mamma önskar Sofia, Niklas och Frida” ”God jul Alex och Ingrid önskar Ingrid och Alex”. Jag märker inte ens att tomten går för jag har en hel hög med paket på golvet framför mig, och jag kan omöjligt stilla min nyfikenhet. Greta (den äldsta damen i vår klan) frågade alltid efter lysknappen eller ropade ”Tänd i taket” när tomten gått och det var dags att slita upp paketen. Kaos rådde och julpapper och snören från de omsorgsfullt inslagna paketen bildade nu ett hav av oframkomlig oreda på golvet. Ingrid lyckades ändå på något mirakulöst sätt ta sig fram till sin plats när hon kom tillbaka från sin promenad.

Alla skojar, skrattar och gläds åt sina nya julklappar. Jag förstår dock inte riktigt Ingrids glädje åt ett nytt termounderställ och en värmedyna när man kan få en vacker Barbiehäst som både kan gnägga och frusta, eller en uppsättning Barbiekläder med tillhörande klackskor i grälla färger och glitter. Åt mamma har jag köpt en vitlöksgömma och en skiva med Elton John, och också hon är överraskande nöjd med sina julklappar.

Julaftonen börjar lida mot sitt slut och alla kramas adjö och säger god jul och tack för ikväll. Surret avtar och kvällen övergår i ett lugn. Sound of music visas på teven och jag, mamma och mina syskon sätter oss tillsammans i soffan för att titta. Jag äter några varma halvkladdiga marsipangodisar och somnar med huvudet i mammas knä, nöjd, glad och lite vemodig över att ännu en julafton passerat och att det dröjer ett helt år tills nästa gång igen.

Även som vuxen är julen helt underbar, men den blir nog aldrig som den var då man var liten. Men idag har vi firat tillsammans med svärföräldrarna och vi har haft så himla mysigt. Varje julafton önskar man att tiden gick lite saktare eftersom det är så gemytligt att träffas och sitta och äta, prata och dela ut julklappar i ljuset från stearinljusen.

Tack svärmor och svärfar för en oförglömlig kväll och för de fina julklapparna. Jag älskar mina nya vantar i Alpackagarn och kommer att använda dem flitigt. Och det var roligt att gravlaxsåsen smakade

Andra bloggar om: Julafton, Julfirande, Julklappar, Tomte, Julmat, Jul