Den här veckan rusade verkligen förbi i en väldig fart. I onsdags kändes det som måndag och idag känns det som onsdag, dagvill är bara förnamnet. Har fått det mesta gjort som jag hade planerat för veckan, förutom att stryka och hänga upp gardiner i sovrummet. Där gapar fönstren fortfarande tomma efter julplundringen i mitten på januari. Får se om jag kommer mig för att göra det i helgen eller om det blir ett nytt måste för nästa vecka. Kissekatterna har verkligen fullt återhämtat sig efter sin tur till veterinären. Skönt att de nu är steriliserade och öronmärkta i alla fall. Om bara en bra familj kunde uppenbara sig och vilja ta hand om dessa underbara små missar, men att hitta ett bra hem (med betong på bra) är inte det enklaste. Telefonen har ringt ett par gånger på de annonser vi haft ute, men de som ringt har blivit besvikna över att de är svartvita till färgen och då ska de inte ha dessa katter i alla fall. Letar de efter något som matchar soffkuddarna kan de hitta katter på annat håll. Vi är noga med var de hamnar, hem kan man finna nästan överallt men de som verkligen fattar innebörden av att vara kattägare växer inte på träd, och vi vill inte att dessa katter ska bli lämnade i rännstenen igen, då skulle ju allt vi gjort vara helt bortkastat.

Förvånas lite över dem som ringt på annonserna än så länge, är de inte läskunniga eller är de bara ignorant? I annonserna har vi skrivit ”EJ SOM INNEKATTER”, ändå har samtliga av dem som hört av sig bott i lägenhet på andra eller tredje våningen och planerat att ha dem som innekatter. Och när man vänligt men bestämt förklarat att vi inte kommer att släppa dem som innekatter har man fått en predikan om hur säkert innekatter lever. Spelar ingen roll vad någon försöker tuta i mig: katter ska inte leva inlåsta utan möjlighet att gå ut lösa utan sele och koppel. Fångar bor också säkert i sina celler men hur lyckliga är dom? Hur många människor skulle själva vilja leva inlåsta hela sitt liv utan möjligheten att själv få välja? Inte jag i alla fall.

Andra bloggar om: Katter, Katt, Omplacering, Djurskötsel, Kattägare, Innekatt, Utekatt, Frihet, Vilja

…för att steriliseras och öronmärkas. Inte våra ”egna” då som redan genomgått detta utan våra fyra jourkatter. Hjalmar och Figo var kastrerade när de kom hit men Vilja och Luva hade bara fått sin första vaccination när de flyttade hit. Så igår (torsdags)  hade vi tid för två steriliseringar och fyra öronmärkningar. Jag har varit nervös i flera dagar inför det här. Trots att jag vet att sterilisering är ett rutiningrepp för vår veterinär så satt nerverna utanpå kläderna.

Saken är den att tjejerna är så otroligt små, trots att vi räknat efter och kommit fram till att de måste vara runt 6-7 månader så ser de ut att bara vara runt 3-4 månader vilket gör att det känns ännu mer kymigt att lägga dem på operationsbordet. Men nu är det överstökat och tjejerna har hämtat sig jättebra efter ingreppen. Lite stukade blev allt deras självförtroenden direkt efter då de kom hem med tratt på huvudet och tuss i örat efter märkningen men med tanke på vad de vart med om är de vid förvånansvärt gott mod.

Värst var nästan när de skulle lyftas in i sina transportburar när vi skulle iväg. De blev livrädda alla fyra och skrek nästan som i dödsångest. Det sved till i hjärtat ordentligt, man vill ju skydda dem från allt ont och trots det känns det i det läget som om man gör precis tvärt om. Men med tanke på dagens situation och överflödet av katter och kattungar i världen så måste detta göras. Dessutom finns det så många hälsovinster för dem att vinna på denna operation: juvertumör, livmoderinflammation, njursten och leversjukdomar är bara några av dem. Dessutom minskar risken att de ska hamna i slagsmål med andra katter, skada sig eller smittas av olika parasit- och virussjukdomar och liknande eftersom de inte blir likna benägna att söka upp andra eventuellt smittade katter. För att inte tala om hur bra det är att slippa trycka i dem p-piller varje vecka.

Ja, fördelarna är många men det hindrar inte mig ifrån att gruva mig som en galning när så små ska läggas under kniven. Nu hoppas vi bara att vi hittar ett bra hem åt dessa sötnosar, ett hem där de blir älskade, ompysslade, respekterade och omskötta. Tyvärr växer inte sådana hem på träd.

Andra bloggar om: Katter, Katt, Kastrering, Sterilisering, Ingrepp, Operation, Öronmärkning, Veterinär, Djurskötsel

Huvudvärk är verkligen inte trevligt på en fläck. Den värsta sorten är såklart den värk som värker allra mest, då man blir både ljus- och ljudkänslig, ja till och med luktkänslig ibland. Men att gå och ha småstörig huvudvärk i flera dagar är inte heller särskilt trevligt. Vet inte om det beror på någon lindrig nackspärr som jag inte riktigt känner av, eller om det är bensinångorna efter skoteråkandet i vinter som retar huvudet, men småont gör det hela tiden. Visserligen har jag lite torrhosta fortfarande efter förkylningen, och varje gång jag hostar till lite nu så skorrar det till i huvudet, så kanske är de det som är problemet och retar huvudet. Hoppas i alla fall att det går över snart då det börjar bli lite drygt att gå och dras med det.

Ikväll har vi kollat på en film, ja kors i taket: mitt i veckan, det hör inte till vanligheten. Oftast blir det bara film under helgerna. Filmen hette i alla fall ”Triangle” och var en film ur skräckgenren, helt godkänd sådan. Handlar om fem personer som ger sig ut på en seglats en solig sommardag, men den blå himlen och det stilla havet byts snart ut mot oroande grå himmel och stormigt hav. Snabbt efter hamnar de i sjönöd och räddas upp ur vrakdelarna av ett tomt skepp som lägligt nog passerar. Frågan är bara om deras överlevnadschanser ökar eller minskar då de kliver på det nya fartyget. En stark 3 av 5 möjliga får man väl säga, och helt klart ett filmtips till alla er skräckfilmsentusiaster.

Andra bloggar om: Huvudvärk, Film, DVD, Skräck, Thriller, Triangle, Melissa George, Liam Hemsworth, Rachael Carpani