OS för sportfånar

Är det bara jag som får en känsla av vemod i kroppen då OS är över? Fyra år väntar fram till nästa OS som då går av stapeln i Sotji, Ryssland. Som liten var OS en plåga då tv:n ständigt ockuperades för allehanda OS-grenar. Hockey, Alpint och andra skidsporter fick mig att slå knut på mig själv av leda. Då kunde jag inte vänta på att det skulle ta slut, vilket det kändes som om det aldrig skulle göra. Idag är det precis tvärt om, nu får den som byter kanal mitt i damernas Curling en smäll över fingrarna, och ingen ryar högre än jag då Sverige gör ett mål mot Finland i Hockeyn. Kanske bor det en sportfåne inom oss alla djupt där inne även om alla kanske inte hunnit bekanta sig med den ännu. Tro mig, kan en sporthatare som jag väckas till sportfåne på några år kan nog vem som helst blir frälst.

Tycker att detta OS överlag varit väldigt roligt och underhållande, men tycker att Kanada gjorde ett halvtaskigt jobb med säkerheten runt spelet. Förutom den mycket tragiska och oacceptabla dödsolyckan som skedde precis i inledningen av spelen där den georgiska Nodar Kumaritashvili avled i en Bobolyckan har flera personer kommit till skada på grund av säkerhetsmissar från Kanadas sida. Nodars dödskrasch borde ha fått dem att förstå att man aldrig tummar på säkerheten, men istället tyckte jag att deras största angelägenhet var att vinna tid och pengar på att bara köra utan att säkra backar, spår och banor. Att Anja Pärson och alla i störtloppstävlingen tvingades starta utan att först få provåka banan är bara en av alla missar, men hade kunnat bli den missen som krävde dödsoffer nummer två i det här vinterolympiska spelet. Ingen borde skickas ut i en backe på ett par skidor i 115km/h utan att först få testa den med alla dess svängar och hopp.

Men det har trots dessa missar varit ett bra OS. Sverige och dess kompetenta idrottsförmågor kan nu också tillgodoräkna sig inte mindre än 11 OS-medaljer, vilket sätter Sverige på delad sjundeplats i medaljutdelningen tillsammans med Kina. Och nog är det väl häftigt att ett litet land som Sverige med 9 miljoner invånare kan mäta sig med ett land som Kina med 1,3 miljarder invånare. Vi må vara få men vi är ena envisa jäklar, det måste ni alla hålla med om.

Andra bloggar om: , , , , ,

Inga kommentarer

Lämna en kommentar