Igår kväll kollade vi på filmen ”The Box” med Cameron Diaz, James Marsden och Frank Langella, en riktig rysarthriller i Hitchcock anda. En familj får ett paket levererat till sin dörr en tidig morgon. I paketet finns en trälåda med en knapp. Senare på dagen kommer en man till huset och berättar att de har två val: 1. De kan låta bli att trycka på knappen. Inget kommer då att hända och lådan kommer då att återhämtas och levereras till någon annan dagen efter. 2. De kan trycka på knappen. De kommer då att få en miljon dollar, men då kommer även en människa de inte känner någonstans i landet att mördas. Innan vi kollade på filmen trodde jag att jag hade klart för mig vad som skulle hända i filmen och hur det hela skulle utveckla sig, men där hade jag fel. Även om filmens andra halva känns ganska egendomlig så är den värd att se om man gillar rysargenren. Den når kanske inte Hitchcocks genialiska rysarnivå men den är förmodligen det närmaste man kan komma med dagens filmskapare i alla fall.

Lagom till helgen slog vi till och köpte hem lite lösgodis för första gången på 3-4 månader. Det smakade helt underbart med lakrits, choklad och punschpraliner i en salig blandning, men efteråt blev jag varse hur intolerant min kropp är mot socker då blodsockret stigit till en allt för hög nivå, igen. Jag vet att man ska vara tacksam för att man lever och får vara ”frisk”, men samtidigt känns det så nesligt att aldrig mer kunna äta lite lösgodis en fredagskväll utan att krascha blodsockervärdet, speciellt när det är så himla gott. Men men, jag får väl försöka hitta annat att gotta mig över. Ska man tro hälsofreaken i samhället så är ju en skalad morot minst lika god som en chokladkaka, men det känns som om man måste mätas i mankhöjd och heta Brunte för att bli övertygad om det.

Andra bloggar om: The Box, Cameron Diaz, James Marsden, Frank Langella, Rysare, Thriller, Hitchcock, Film, DVD, Filmkväll, Fredagskväll, Myskväll, Lösgodis, Godis, Diabetes, Blodsocker